Knyttet fyllde 6 månader för snart 2  veckor sen, så här är en liten resumé om den lilla damen. 

Hon heter ju Knyttet, efter Knyttet i Mumindalen...” Vem ska trösta Knyttet” boken har jag fortfarande i min ägo, en så både sorgesam och hoppfull bok...

Kan ju inte direkt säga att bokens text stämmer med min Knyttet, vet inte vilken muminfigur som egentligen skulle passa just nu... frågar man Cookie så är det en blandning av en del Mårran och och en del Lilla My... ( fast inte Syrran, utan nån annan Lilla  My)

Knyttet anfaller Cookie, slänger sej hårdhänt över henne, sliter i öron, läppar och ben, så att Cookie skriker och förgäves försöker ta sej lös... här får matten gå inte och ta loss Knyttet från Cookie. Cookie är ju en liten vän tjej, och kan inte säga ifrån ordentligt. 

Nåja, Cookie är inte den enda som blir utsatt för Knyttets våldsamma kärleksbetygelser... matten är ganska utsatt också... ett Knytte som i full fart tar avstamp i mattens mage, eller som satsar på att ta fast mattens händer är ju inte så roligt. Nu kan ju matten säga ifrån, och det har blivit bättre... men när Knyttet blir glad så har hon svårt att behärska sej.

Hon är inte den första springer jag haft med gummibollsstuds i benen och ett stort behov av munkontakt och av att bära- och då framförallt händer eller andra kroppsdelar

Det brukar ge sej med åldern... 

Men egentligen är det inte Knyttet som behöver tröstas utan Cookie och matten... och vem ska trösta dom...??? 

Jo, det sköter lilla Knyttet om själv. Cookie blir tröstad när Knyttet ligger nära henne och pussar på henne, tvättar ögon och öron eller när Knyttet erbjuder nån leksak att dra i...

Matten blir tröstad när Knyttet lindar sej runt halsen som en liten varm halsduk, eller när hon kör in sitt lilla mjuka huvud mot mattens kind och knorrar lite, eller när hon ligger på rygg på min kudde och vill ha lite morgongos.

Hon gnisslar tänder... gärna när hon ligger nära mina öron och gosar... men jag står ut för hon är så go...

Hon har en bra ”av-knapp”, kan koppla av när vi andra gör det eller på kommando när det behövs, men ute är det full fart hela tiden... plumsa i snö är kul...

Hon har snart växt ikapp de vuxna hundarna, men jag tror inte hon blir någon stor springer. Hon är i princip rumsren, och har börjat säga till lite när hon behöver ut. Men har hon ätit mycket snö kan det hända en olycka om matten inte kommer ihåg att hundar som äter snö fort blir kissnödiga...

Hon har trimmats, med maskin, för första gången, och skötte sej exemplariskt. Inga problem alls med vare sej det eller kloklippning.

Hon har en del favoritplatser.... att ligga som en halsduk runt mattes huvud, högt på kuddarna i soffan, ovanpå Cookie och Smulan eller spanande ut genom fönstret från soffans rygg...

Knyttet är snabb som en vessla på att sno allt som verkar kul. Mina skor, tofflor och stövlar grabbar hon tag i så fort hon kan... men är duktig på att lämna tillbaka dom till mej. Och det är aldrig svårt att ta av henne saker hon snott... men jag får tänka på att plocka undan fjärrkontroller, glasögon, telefon, kläder och ätbara saker. 

Hon tycker det är superkul det är att träna, nosework är favoritaktiviteten.  Supernäsa, bra fokus och snabb... bådar gott för framtidens tävlingar. 
Hon har testat att bära rådjursklöv, och hjälpte till att bära den ut till frysen i uthuset. Duktig flicka... får bli lite spår till våren.

Hon kommer gärna med sina leksaker så matten kan leka lite, både med bollar och med annat ... dragkamp är kul. Eller så roar hon sej själv med att gå omkring och bolla med någon av bollarna, eller med att slita sönder nån mjukisleksak... för första gången så finns det trasiga hundleksaker.... 

Hon talar om att det är läskiga saker på TVn och hon ska se till att skrämma bort hemskheterna. Särskilt läskiga är andra djur, men även folk som lagar mat och en del reklam...

Hon skäller gärna på andra, i hennes ögon, läskiga saker... speglingar i fönster, nya människor, andra hundar, eller om matte ställt något på fel ställe... lite tramsig är hon, men det blir säkert bättre med tiden.

Så sammantaget är Knyttet en stundtals terroriserande tjej i första ”tonåren” , stundtals en liten gädjespridande gogris, stundtals en lyhörd och arbetsvillig tjej... och alltid är hon älskad av oss alla 3 ❤️❤️❤️

Förstår inte varför mina planer alltid spricker... skulle ju tvätta fönster, men kom ihåg att det var dags att tömma matresterna i bokashihinken... går in i badrummet... och där ligger ju kläder som ska tvättas, fyller tvättmaskinen... Smulan säger att hon vill kissa, släpper ut hundarna. Tittar in i sovrummet och ser vaxduken som skulle läggas på köksbordet, tar med mej den och lägger på bordet... ser matresterna, blandar dom med strö och går till badrummet med dom. Upptäcker att jag inte satt på tvättmaskinen, så jag gör det. Fyller matresterna i bokashihinken.... plötsligt är klockan mer än lunchdags, kokar ett par ägg. Sen måste vi ju ta en promenad, jag och tjejerna.... 
Väl hemkomna kommer jag ihåg tvätten, tömmer tvättmaskinen och lägger i en ny omgång. Funderar på middagsmat, tar fram en bit fläskkarré som jag tänkt testa om jag kan äta om den fått puttra sej riktigt mör. Steker den, häller på lite vatten, sätter på ett lock och så får den sköta sej själv.... Tittar ut genom fönstren, det börjar skymma ute, men ser ändå att dom behöver putsas...Kommer på att det var ju det jag skulle göra idag..