Tiden vill aldrig riktigt räcka till för lite skrivande… förstår inte alls var den tar vägen.

En kort resumé av vad som hänt sen sist är kanske på sin plats!

Raffa har alltså varit på egna äventyr. Först ut var en resa till mattes gamla barndomstrakter: Frösön.
Bara resan var ett äventyr i sej, ett skräckinjagande sådant. Färden upp till Frösön gick sakta, i mörkret och en extrem halka – men vi kom fram helskinnade.

Väl där var det kul att träffa Annelie och Nesta – jösses vad han har växt till sej lillgrabben ! Både Raffa och Nesta skötte sej så bra dom kunde i ringen…
Raffas största handikapp där är den där klumpen hon har i andra änden på kopplet.
Den klumpen är verkligen ingen stjärna på att träna och/eller visa hund i utställningsringen.
Resultatet blev ett Very Good, för båda syskonen – och det är jag mycket nöjd med.
Visst hade det varit kul med ett Excellent, men man får inte glömma bort att ”Very Good” betyder:
”Very good (mycket god)

Hund som väl motsvarar rasens standard, som är välbalanserad och i god kondition.

Smärre fel kan tolereras, men inga som negativt påverkar helhetsintrycket. Denna

bedömning kan endast ges till en hund av mycket god klass”

Lite tråkigt är det med det nya bedömningssystemet – lite snopet känns det att inte få hunden bedömd i konkurrens med de andra hundarna. Och det blir så några hundar kvar att titta på och snabbt tomt runt ringarna…
Nåja, mot SKKs påhitt står man sej slätt… kanske tur jag inte är någon utställningsmänniska, det blir ju inte så ofta jag åker.

Det var i alla fall kul att titta på alla fina springrar och se alla duktiga handlers (där ligger man i lä…) och att fika, umgås och prata hund ett tag J

Det enda negativa, förutom resan upp, var att Raffa blev skrämnd i ringen. Vi var ju i någon sorts flyghangar där det var stora jätteskjutdörrar av plåt mellan salarna. Precis när jag ställde upp Raffa framför domaren, så drogs en sån dörr upp alldeles bakom henne. Unghund, spökålder och stort okänt skrammel är väl inte den bästa kombinationen. Huuuu vad var det där för läskigt sa Raffa… Hon hämtade sej, men det skulle visa sej senare att glömt, det hade hon inte…

Resan hem gick bra, och hundarna glada att återse varandra. Smulan och Tilda hade bott över hos Totti, och hade skött sej utmärkt.
Tilda föredrog att hålla sej inne, inte kul att gå ut i ruskvädret… Smulan hade charmat allihop, både Tottis familj och deras vänner.

Vid ett tillfälle hade någon suttit och gosat med Smulan i soffan och småpratat lite med henne och sagt ungefär: ”ska du flytta till mej så jag kan lära dej en massa bus ??”    Och vad hade Smulan gjort då om inte plötsligt klivit upp på bordet… något hon aldrig gjort förut!! Det var precis som om hon tyckte att ” du sa ju att jag skulle busa…”  Ibland undrar man om dom förstår vad vi säger.  Och är det nån hund som skulle förstå, så skulle det ju såklart vara eftertänksamma, kluriga Smulan …

Någon vecka senare var det dags för en ny utställning så för att vara någon som inte är särskilt utställningsintresserad, måste jag säga att det blivit ganska många… Men det är bra träning för valpar/unghundar, särskilt när man bor lite ensligt och folktomt.

Hudiksvalls KK hade en inofficiell i ett ridhus och de mindre utställningarna är alltid trevliga. Det var en hel del springrar, så det var extra kul.
När det var Raffas tur i ringen, uppförde hon sej inte riktigt som vanligt… lite spänd var hon och tyckte det var läskigt.  Det var den där plåtdörren på Frösön som spökade … kan det finnas nåt läskigt här också tro??? Den gulliga domaren, Sara Nordin, lät henne springa nåt extra varv och var jättegullig, så jag hoppas Raffa tyckte denna utställning var trevligare trots allt.
Det är alltid oturligt när något ”hemskt” händer när de är valpar/unghundar, har man otur sitter det i hela livet.

Men Raffa kom ju över att en stor flathanne hoppade på henne, när hon var valp på en annan utställning, så det ordnar sej nog .

Nu är det i alla fall slut på utställningar för i år – vad det blir nästa år får vi se då.
Planerna för Raffas del är i första hand att träna och starta i viltspår. Bara det blir vår någongång igen så sätter vi igång.

Nu var det slut på tillbakablickandet för denna gång – fortsättning följer….