collbros

Alla inlägg den 14 februari 2014

Av Barbro Collin - 14 februari 2014 22:00

Det här inlägget har tagit tid att skriva... så nu har det gått drygt 8 månader sen min Raffa fick somna in.
Och det hugger fortfarande till i hjärtat när jag tänker på henne.
Att jag skriver detta nu beror på att jag känner att jag på något sätt måste "avsluta" och att skriva ner Raffas historia är ett sätt att sätt att göra det..

Raffa föddes som nr 3 i en syskonskara på sex. Redan från början var det full fart på henne. Och farten minskade aldrig ett dugg. Nyfiken, snabb, påhittig och envis, med ett drag av "kan själv" , upptäckte hon världen. Hon var ofta för snabb för sitt eget bästa, det handlade inte precis om att tänka först och handla sen...
Redan som pytte hade hon en obetvinglig lust att utforska omvärlden, och ta sej över alla hinder.
Hon fick ju öknamnet Utbrytardrottningen redan som valp redan som valp  
Som äldre, men inte förståndigare, forcerade hon alla försök att hålla henne innanför trädgårdens staket. 
Det resulterade i att jag fick bygga ett superhögt staket...
Hon undersökte allt och ville vara med överallt och hittade på många hyss...
  Hon la märke till allt som syntes och hördes, och hade ett stort behov av att uttnyttja sina ben... mycket spring blev det.


                      
                                        

Inomhus kunde hon faktiskt ta det lugnt, och hade en bra "av-knapp". Mycket lek önskade hon, men de övriga hundarna var inte alltid lika roade, särskilt inte gamla mormor Ester.
Att leka med mej var också roligt särskilt inte till lite dragkamp eller hämta lekar
Hon  bar alltid runt på saker, särskilt när hon blev glad, och det var hon jämt. 
Fällar, mattor, mina strumpor och andra mjuka saker hon kom över sprang hon runt med eller samlade ihop i 
en hög och låg sen som prinsessan på ärten och tuggade hål... helst skulle nån fäll eller mattes filt följa med ut också. 
Skorna fick man ställa utom räckhåll, annars hittade man dom i trädgården... Och hittade hon inget annat att bära på så tog hon det som var närmast till hands.... sitt öra  
Dessemellan skulle hon till varje pris knöla in sej hos mej i soffan, och tog absolut ingen hänsyn till att det redan låg flera hundar där. Det brukade sluta med att jag låg fullkomligt inbäddad i hundar, med liten Raffa som täcke !
Men ville man gosa så ville man... och go var hon :)
Tiden gick, vi provade på lite av varje tillsammans - viltspår, rallylydnad, utställning... det blev aldrig något ordentligt av något, mycket beroende på mattes skröplighet. Vi kämpade på med inkallningen - ett stort problem som gjorde att det ofta blev till att ha Raffa i långlina - med all björn och varg i skogarna så vågade jag inte chansa... Men hon var fortfarande en härlig hund, vad det till slut hade kunnat bli av henne får jag ju aldrig veta.

2013, på våren började då problemen... klåda och hudproblem dök upp och ökade. Svamp, utslag och klåda på tassarna, runt munnen, i öronen. Runt vulva och analöppning och på magen. Hon blev mer och mer besvärad, kliade sej och naggade sej... Gick till veterinären för att få hjälp med att tömma analsäckarna, men det visade sej att hennes kanande på baken inte berodde på fyllda analsäckar utan på vad veterinären ( utan att ha gjort en ordentlig undersökning) kategoriskt hävdade var allergi. Inget som gick att få bort utan det skulle bli medicinering och specialfoder resten av livet.
Jag valde att försöka med annat innan vi påbörjade en allergiutredning, cortison, vaccin mm.
Jag började med att byta torrfodret mot färskfoder - ett foder bestående av bara kyckling. 
Raffa svarade bra på fodret och blev lite bättre. Googlade naturligtvis massor för att hitta mer hjälp och råd och
via en Facebookgrupp fick jag kontakt med Lena Mattsson på Standardts, som i många år hjälp hundar med bland annat hudproblem. 
Jag följde Lenas råd, med sänkning av proteinet, genom att minska på köttet och tillföra överkokta grönsaker och parboiled ris. Raffa fick också tillskott i form av kalk+, immun och fiskolja och extra fett.
Kalken är obehandlad så överskottet kissas ut, immun är ett vitamin/mineraltillkott som stärker immunförsvaret och så gör ju också fiskoljan.
Varje kväll blev det tvätt av utsatta ställen och tassbad och insmörjning av zinksalva. Gjorde eget saltvatten (1l vatten som 1 tsk vanligt salt löstes upp i) Det var väl inte så uppskattat med tvätt till en början, men till slut tror jag hon tyckte det var skönt att bli ompysslad för hon brukade somna i mitt knä när jag smorde henne. Och att få gå med strumpor på en stund varje kväll var något hon tålmodigt stod ut med
 
Raffas klåda och utslag blev bättre och bättre och när vi kämpat på i nästan 6 månader var hon fri från klåda, svamp och utslag. Det var kämpigt och det tog tid, men med tålamod och Lenas stöttning och kunnande så blev Raffa klådfri.
Det veterinären ville ha till allergi, var en obalans i kroppen, troligtvis orsakat av bland annat ett sämre immunförsvar.
Något hon mycket väl kan ha fötts med, och som blivit värre och värre eftersom hon inte fick de extra näringstillskott som just hennes kropp krävde...
När så kroppen fick de näringsämnen, vitaminer och mineraler den behövde så kom den i balans igen. 
Det var så skönt att Raffa blev besvärsfri, och att det lönat sej att inte lyssna på veterinären.

Men, säg den glädje som varar förevigt...
Hade ett tag funderat på om det var något knas med Raffas tonsiller, och en av lymfkörtlarna på halsen var lite svullen. Det blev ett veterinärbesök, och det konstaterades att tonsillerna var svullna. Det blev en penicilinkur, som inte hjälpte. Lösningen var då att operera bort tonsillerna så i början av januari blev det operation.
Operationen gick bra och hon var sitt gamla vanliga spralliga jag igen väldigt fort. Det var inte populärt att få gå i koppel och ta det lungt precis.
Veterinären hade ju trott att den svullna halslymfan hängde ihop med tonsillerna och att den skulle försvinna efter ett tag. Men det gjorde den inte.
Raffa var fortfarande min glada tjej, men hon började dra sej undan och vilja ligga för sej själv i något annat rum... inte direkt likt henne, men jag tänkte väl inte så mycket på det. 
Lymfkörteln blev inte mindre, och e
fter att ha tagit prov på den svullna halslymfan så kom då det svar jag hade befarat..Malignt lymfom - en elakartad cancer som kan sprida sej överallt i kroppen. Och som gör det fort. 

Så jag tog det tunga beslutet att låta min Raffa få somna in. Att dra ut på det och se henne bli sämre och sämre var inte ett alternativ. 

Raffa lämnade ett stort tomrum efter sej, och det tog lång tid innan jag kände någon riktig glädje och lust att engagera mej i mina andra hundar, eller att ens fundera på någon ny hund. Men tiden läker ju alla sår, även om tårarna stiger i ögonen när jag skriver detta och nuförtiden är det roligt att ha hund igen och jag kan glädjas åt nya planer... 

Med denna berättelse om Raffa nedskriven känner jag att jag kan minnas henne med glädje och jag är så tacksam fört att hennes sista tid var en klådfri tid. Alla utslag, svampen och klådan på tassar, vulva, analöppning, mage, i öron och runt munnen var borta. Min tjej behövde aldrig äta cortizon eller ta andra mediciner och det är jag så himla glad för.

 

e

 

Presentation


Den här bloggen handlar framförallt om mej och mina hundar och vad vi gör tillsammans...
Om livet i allmänhet och nosework i synnerhet

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards