På löpfronten intet nytt...

På städ o röj fronten har jag avancerat från spikar, skruvar och hobby till ”kontoret”
Och oj, vad med gamla papper jag samlat på mej. Roliga fynd, med gamla hundpapper – från springerklubben, från alla hundkurser jag gått, träningsdagböcker – och så andra fynd jag står som ett frågetecken inför... vad i hela friden betyder den anteckningen, till vem går det telefonnumret och vems namn har jag skrivit upp... Det tar lite tid, jag förlorar mej gärna bland anteckningar och minnen...

Men jag har ju inte bara städat, den sällsynta solen har lockat ut mej. Så jag och tjejerna har varit ute och tränat på att leta nyckel, , dvs Smulan tränade och Ester såg till att så att även hon fick belöning för det Smulan gjorde... är man drygt 13½ så har man dom privilegierna...
Smulan har avancerat till att hämta leksak med en nyckel på, och även fått träna på att matte ”tappat” nyckeln väääldigt långt bort. Det går väldigt bra, men hon har lite svårt att leta på långt avstånd. Men till slut går även det, hon ger sej aldrig förrän hon hittat ”nyckeln”. Snart dags att avancera..

      En suddig Smula på väg in med den upphittade leksaken/nyckeln

Idag hade vi sakletning...  Smulan störtade ivrigt iväg för att se var matte gömt hennes leksaker...
Gamla Ester, som kom ihåg precis vad det var frågan om sen sina brukstävlar dagar, letade reda på de gömda leksakerna. Men sen var det stopp, några avlämningar blev det inte från henne...
För varje gång Ester tog upp något, så kommer den där svartvita historian och knycker grejen ur munnen på Ester... Snopet tyckte Ester, men hon följde med Smulan för att se till att det avlämnades korrekt och att hon fick ta del av belöningen...

En sak förbryllade mej: Smulan älskar ju alla sina små mjukisdjur, och bär omkring på dom både inne och ute. En av sakerna är en mjukisiller, tömd på stoppningen. Hon bär ofta på den inne och visar upp och lämnar av den till mej.
Mjukisillern var med på sakletningen... men av någon anledning så var den plötsligt inte särskilt poppis.
Smulan hittade den, tog upp den, och dödade den ordentligt genom att skaka livet ur den. Sen släppte hon den på marken och ville inte befatta sej med den något mer....
Jag gjorde ju sakletning på flera olika ställen, och varje gång gjorde hon likadant. Några gången hittade Ester den först, och då kom Smulan farande som en raket, slet den ur munnen på Ester, dödade den och lät den bli liggande kvar på marken...
Men när vi kom hem och illern låg i leksakslådan igen, då gick det minsann att bära runt på den, lämna av den och inte skulle den dödas det allra minsta lilla...

Ibland står man faktiskt helt frågande till vad det är som rör sej i dom små bepälsade hjärnorna...

Välkommen in på hemsidan :   collbros.se

Och väntan fortsätter. Smulan fortsätter att hålla på sej...

Men vad gör det, nu hann jag ju fixa bilens ena framlyse och så hinner jag besikta eländet på torsdag. Bara att hoppas på att den går igenom utan att jag ska behöva in med den på verkstad igen, med allt vad det innebär av pusslande med verkstadstid, parning och ombesiktning...
Nåja, allt går att lösa, så jag väntar med att få panik!

Under tiden tränar vi på med nyckelletningen, men det går lite långsamt för jag har beslutat mej för att ha storstädning av alla garderober. Kläder har gåtts igenom, och reducerats.
Nu håller jag på att gå igenom verktygs och hobbyskåpen. Och jösses vad det behövdes. Och vad mycket skräp jag samlat på mej...
Känner det som om jag bor i en skräphög just nu, alla lediga ytor är belamrade av grejer som ska eller har sorterats. Spikar och skruvar ligger numera i prydliga, uppmärkta små lådor. Verktygen ska få sin egna hylla eller få flytta in i nya verktygslådan... Men innan det är klart så finns det inte så mycket utrymme för att träna hund direkt.
Och jag vill ju gärna börja inomhus, till det sitter...

Nåja, istället har vi tränat på avlämningar och apportering på våra promenader.
Vi gick ju en jakt/apporteringskurs med klickerinriktning i somras. En vansinnigt rolig och inspirerande kurs... både för mej och för Smulan
Oj, vad hon tycker det är roligt och vad fort hon lärde sej.
Vi har koncentrerat oss på apportering, och då framförallt att avlämningarna.
Började med att klicka för att hon duttade med nosen i min hand, byggde på med att hon fick ta en dummie i munnen och skulle dutta i handen med dummien i munnen.
La dummien framför henne, först nära, sen längre och längre bort.
Först när det satt ordentligt så började jag låta henne springa och hämta. Även där  började jag med att gå och lägga ut dummien, sedan kastade jag.
Dummie på land, bland buskar, i vatten. Och till slut gjorde vi samma sak med fågel.
Och hon är superduktig.
Jag kan stå med handen ”utsträckt” och Smulan kommer och lägger det hon apporterar i min hand. Klockrent!

Nu på våra promenader har jag haft med mej en dummie, och ibland kastat den när hon ser på, men bara så att hon inte ser den. Kan vara i högt gräs, ris och buskar eller in bland ensilagebollarna som ligger i klungor på fälten... Ibland kastar den när hon inte ser på, och sen kallar jag in henne och skickar henne på ett dummiesök.
Hon älskar dessa övningar, jobbar intensivt och avlämnar dummien direkt i min handflata med en eftertrycklig ”dutt”

Det är så himla roligt med klicker träning, så positivt och jag märker ju att det vi lyckats lära från grunden med klicker, det sitter sen.
Och framförallt tycker hundarna att det är superroligt ... och det är precis så jag vill träna hund... positivt, lekfullt och roligt!

Nu är det dags att fortsätta med skruvsortering...
Välkommen in på min hemsida: collbros.se

Det är numera bäddat med vita lakan i sängen .. något jag brukar undvika eftersom jag delar säng med med två hårbollar. Varje morgon inspekteras lakanen nogrant och så även själva Smulan ... något hon tycker verkar en aning suspekt från min sida, men finner sej i, med ett typiskt Smulan blängande på matte.
Men trots ett ständigt pinkande, ett ökat begär efter allt ätbart, både oätligt (enligt matte) och ätligt och
en tilltagande dövhet när det gäller att skippa intressanta dofter och komma när matte ropar så låter det efterlängtade löpet vänta på sej...
Smulans löp brukar vara väldigt regelbundna, men just denna gång så verkar det inte vara så...

Nåja, den som väntar på något gott...tids nog ska väl valplådan fyllas med några små långöron
 
Och det är väldigt vad mycket man hinner medan man väntar...
Bland annat så har jag börjat på att lära Smulan att leta efter borttappade saker. Först nycklar – det kan ju vara väldigt nyttigt, särskilt som jag är ganska bra på att tappa bort än det ena än det andra.
Vi börjar med att tappa och hämta en liten leksak och bygger sedan på med nyckelknippan, för att slutligen ta bort leksaken...
Än är vi på leksaksstadiet... rapport kommer om hur det går.

Välkomna in på hemsidan: collbros.se