Denna väntans tid har gått väldigt fort – plötsligt är det bara en dryg vecka kvar tills innehållet i Smulans mage tittar ut.
Smulan tycker att det börjar bli jobbigt nu, och det är inte konstigt. Hon blir tyngre och tyngre, magen växer och växer... och alldeles för lite mat får hon också. Hon har blivit en riktig liten mattjuv. Det går inte längre att ställa matkassarna obevakade på golvet längre... gissa vem som genast sticker ner nosen för att plundra kassarna på innehållet. Sist var det en stor potatis hon glatt stal och knaprade i sig.
Och när hon ätit upp sin mat skyndar hon sig att kolla om Ester lämnat något...

Valparna är nu rejält stora därinne, sådär en 12 cm, de har fått päls och jag kan känna hur de sparkar.
Smulan känner såklart också av dem och tittar förebrående på magen när de röjer som värst därinne.
Promenaderna går mest i ganska makligt tempo, även om hon kan sätta fart ibland... i alla fall om hon tror att matte tänker bjuda på lite gotta.
Och att ta sej upp i soffan är riktigt besvärligt och att ta sej ner, det gör hon försiktigt.
Och det blir åtskilliga gånger hon klättrar upp och ner ur soffan. Det blir för varmt och hon vill ligga på det svalare golvet... sen måste hon upp i soffan igen när hon svalkat av sej lite... osv, osv...
  
Själv har jag tillbringat ett par dagar med att pussla ihop valplådan, sätta upp ”sänghimmeln” och nu ska bara det sista göras sen är allt klart för Ankomsten. Smulan ska i vanlig ordning vara med och övervaka vad jag gör... fast mest i liggande ställning...

Nu hoppas jag den här sista veckan går sådär lagom fort, och att innehållet i Magen motsvarar alla förväntningar... både mina och de som också väntar