Blev lite behållarsök idag... Tja, behållare och behållare, kanske det är en sanning med modifikationer... Men tjejerna tycker det är roligt med pryttlarna ( och det tycker matten också

6 olika sök blev det iallafall, med en massa olika pryttlar + några kartonger utspridda runtom på tomten. Båda tjejerna löste uppgifterna lätt... Det var ju inte heller så svåra sök direkt. Det sök som tog aningen längre tid var det där doften låg i en väska. Smulan blir bara bättre och bättre på att markera. Hon duttar till med nosen, tittar på mej och sätter sej. Numera sätter hon sej oftast precis vid doften, vänd mot mej. Så är jag bara med och ser vart hon duttar så vet jag ju vart doften sitter. Däremot så funderar jag på om jag kanske ska sluta be henne visa - när jag gör det så blir hon väldigt slarvig och jag vill inte att hon slarvar?.. Tål att tänkas på...
Cookie fick söka lös, så jag passade på att träna på att fota med mobilen...
Så här är alla söken, och Cookies markeringar (utom ett sök, den bilden råkade jag radera) När hon skulle markera ladugården lyckades hon putta bort taket i sin iver... 

Nu börjar det bli i fullt kalendern... Noseworkträning, kurser och tävlingar i massor
Smulan är nu anmäld till ett par tävlingar, den ena är vi visserligen 5:e reserv på och den andra vet jag inte om vi kom med på eller ej...
Cookie har redan två tävlingar inbokade, och så blev det 2anmälningar till idag... Och förmodligen måste man vara lite störd... Eller om det är ett av anmälningssystemet för nosework som är lite stört...
Först till kvarn... Dvs att det gäller att ens anmälan klockas före alla andras, eller iallafall bland de xx antal som får plats på tävlingen... Man får hoppas på snabb server...
Satt alltså för några timmar sen med fingret på anmälknappen på både padda och dator. Två anmälningar gick iväg samtidigt till två dagar med samma anmälningsdag och klockslag.
Sedan raskt över till mailen för att skicka iväg önskemål om starttid...
Ja, ja.... Inget är som väntans tider...Nu får man vänta i 14 dagar innan man vet om man kom med eller ej.

Igår var vi i Hudik och tränade tillsammans med Vaino och Scilla, ute hos Sigrid o Gösta. Två inomhuslokaler och en släpkärra blev nerlusade med gömmor
Släpkärran fick 4 gömmor, och det fixade alla galant. Klurigast var gömman som satt inne i ett rör i mitten av den v formade dragstången. Lite svår att nå var den också, dom fick sträcka på halsen ...
Sen var det flera gömmor i ett stort lagertält, med högt i tak, luftgropar här och där som gjorde att det var svårt att veta var dofterna tog vägen i vinddraget. Många spännande dofter och många möjligheter att hitta på gömmor.
Svårast var doften som satt bland några rullar hönsnät och en som satt lågt på en urgammal jätte betongblandare. Tjejerna hittade dofterna, men de fick jobba lite extra. Som "vanligt" så är de gömmor man själv tror ska vara svåra, de som hundarna hittar fortast.
Tredje stället var ett stort garage, och det gick också bra. Dom fick jobba extra med en ganska hög gömma och på gömman som satt i röret på en dammsugare..
Alla var fokuserade och jobbade ordentligt... Cookie fick en extra störning när hon jobbade i garaget och försökte lokalisera den höga gömman... Syrran Scilla hade smitit iväg och ville vara med... Hon blev vederbörligen infångad och med lite pepp så kunde Cookie återuppta söket och hitta gömman. Starkt gjort med störning av syrra sittande en bit ifrån... Vi struntade i sista gömman där inne, avslutade och släppte lös de ystra syrrorna...

Det är så himla roligt att se hur de löser hur de ska hitta till dofterna på bästa sätt.
Smulan gillar att krångla till det, hon vill gärna klättra eller krypa om det finns möjlighet. Här tas inte den lättaste vägen precis. Blev iallafall bara en bula i huvudet idag.
Cookie är försiktigare och kan hoppa till om det skramlar till, men inte värre än att hon fortsätter att söka med full fokus. Och hon blir ibland lite frustrerad och studsar glatt pipande som en gummiboll om inte belöningen kommer snabbt nog eller om matten inte snabbt nog fattar att hon ju faktiskt hittat doften (fast matten fattar visst, hon vill bara att lilla Cookie inte ska slarva med markeringen)
Och Scilla som fast hon och Vaino inte tränat så mycket på ett tag är en liten naturbegåvning, och jobbar så himla fokuserat och målmedvetet.

Idag blev det ingen nosework, om man inte räknar mattens jobb med anmälningarna förstås...

Dagens nosework utfördes på Granngården. 8 dofter på baksidan, utomhus, bland krukor, bänkar, växter, jord och gödselpåsar. 3 dofter inne i affären.
Smulan hade såklart inga problem att koncentrera sej, hittade alla dofter och struntade blank i att folk kom och pratade med mej mellan söken. Fast hon blev en aning otålig då, man riktigt kunde se att hon verkligen inte hade lust att lyssna på en massa pladder... När matten väl pladdrat på slogs näsan på direkt... Hon hade nog suttit och fångat in gömman så det var pang på.
Och det var ju tur, för i vanlig ordning var mattens kom-ihåg inte helt
Även idag slog Smulan sej i huvudet, den här gången i några växtstöd av metall som hängde på en vägg... Hon såg mest förvånad ut, jag kanske måste skaffa hjälm åt henne när vi tränar...

Cookie var också koncentrerad och jobbade bra, men blev lite distraherad av folk som kom och gick. Och av dofterna från och kring de olika gödselpåsarna, och fågelmatsäckarna och talgbollarna inomhus.... Mumsigt värre tyckte hon nog...
Men hon hittade alla dofter och var supertaggad. Studsade i vanlig Cookiestil som en känguru när jag sa "bra" och tog fram belöningsgottat.... Idag rå blodpudding.

Det blev en bra träningsrunda, med mycket störning som båda fixade bra.
Jag är ju i och för sej inte förvånad över att Smulan fixade det För Cookie så blev det ytterligare en miljö att jobba i, och att träna på att kunna fortsätta jobba trots störningar. För varje ny miljö får hon fler erfarenheter i bagaget och idag var det nog extra störig miljö...
På Granngården tränar vi nog fler gånger.

När vi kom hem blev det en cykeltur. Verkligen hög tid att få upp kondisen på tjejerna, den är inte särskilt hög efter denna sommar.
Imorgon ska jag ta en tur med bara Cookie, som ju inte får möjlighet att sträcka ut ordentligt eftersom hennes mor inte vill springa så särskilt fort. Och jag vill inte pressa henne, hon tycker det är alldeles lagom med det lugna joggartempot för en något knubbig dam i hennes ålder.
Cookie däremot tycker det går alldeles för långsamt. Tänkte att hon ju kunde få dra lite när hon ändå vill ligga långt fram... Men hon är lite knepig... Om hon har vanligt halsband och koppel så drar hon, inte jättehårt men hon ligger på i halsbandet. Sätter jag på dragselen så drar hon inte alls utan springer snällt med slakt koppel.
Ingen aning hur jag ska lösa den gåtan... Få se vad hon gör imorgon när vi kan hålla lite högre tempo...

Idag fick vädret bestämma var nosarna skulle träna.
Regnet ville inte ge sej och eftersom vi just idag var gjorda av socker så fick det bli inomhusgömmor.
Tur nog så har jag fått lov att träna i grannens uthus. Ett gammalt "ruckel", med springor i både golv och väggar. Det springer säkert en massa gnagare där, och i början på sommaren hade en räv varit inne i uthuset.
Och för tjejerna var det ett nytt utrymme, även om det stod på en välkänd plats.
5 gömmor, varav en mitt på golvet i en springa. En hög, en i en springa på dörrkarmen och två i noshöjd.
Cookie var först ut. Startade henne strax utanför dörröppningen, hon hade näsan på och hittade doften på dörrkarmen. Hon hittade sen alla dofter, den höga var svårast att lokalisera exakt var den var, det drog nog åt alla möjliga håll där den satt. Den på golvet hittade hon lätt, det var kul att se hennes tvärvändning när hon fick doften i näsan medan hon höll på att söka av grejer som stod i närheten.

Smulan var laddad som vanligt, och rusade in, tvärvände och tog doften på karmen.
Lät henne bestämma själv var hon skulle söka sen och hon hittade alla dofter. Hon hade också svårast att hitta exakt var den höga doften satt. Jag hade satt den på undersidan av en metallgrej som förmodligen varit någon slags redskapsupphängning och som stack ut en bit från väggen. Det var massor av springor i väggen den satt på och i golvet under, så det var svårt att få nos på det exakta stället... Men även Smulan lyckades med det, men först så slog hon huvet i metallgrejen så det sa tjong...
Hon är ju inte precis rädd om sej själv när hon letar, och inte ett dugg brydd i om det skramlar och ramlar eller om hon slår huvet i något... Så det gäller att hänga med och hindra henne ibland, så hon inte gör sej illa.
Nu gick det bra, hon bara fortsatte att undersöka väggen och kunde snart hitta exakt var möbeltassen satt.
Det är så kul att se henne jobba, och nu när hon gör ganska tydliga markeringar så är det dags för henne att satsa på en tävlingskarriär, så här på ålderns höst.
Hon är anmäld till två tävlingar i slutet på september, men den ena kommer vi nog inte med på. Turordning, och den förlängda anmälningstiden går ut imorgon... Men man vet aldrig. Ibland försvinner många som blivit uppflyttade, och många reserver tas in...

Nåja, vi får se hur det blir... Och blir det ingen tävling för Smulan i år, så kommer ju ett nytt år och bar hon får träna så är ju hon nöjd
Och jag är jättenöjd med dagens träning, dom var så duktiga trots att det säkert var massor av naturliga störningsdofter. Fokuserade, med nosen på från start och glada...
Det är så himla roligt det här med nosework..

och jag säger det igen...

Nu tänker jag börja blogga igen - om jag kan leva upp till det uttalandet återstår att se.

Har ju gjort misslyckade försök att uppdatera hemsidan, så jag hoppas att det går bättre med bloggen.

vet inte riktigt var jag ska börja, men kanske skulle en kort resumé av de sista åren vara på sin plats. 

Sist jag skrev var Småsmulorna   Veckor och det var inte långt kvar tills den stora flytten till alla nya mattar och hussar skulle ske.

och flytta gjorde dom allihop, utom lilla nr 7, Collbros Sugar Pie Honey, "Cookie" som stannade hos mej.

Alla valparna har fått underbara hussar och mattar och är alla älskade medlemmar i sina familjer..

Genom åren har vi träffats många gånger, de flesta valparna har gjort BPH. Vi har fikat, skrattat, sprungit vänstervarv tillsammans och facebookar på Småsmulornas egna sida.

Kan bara säga att bättre valpköpare kan man inte önska sej, och ha kontakt med dem alla är verkligen toppen

Jag har nu två hundar här hemma, Smulan och Cookie. Min högst älskade Ester fick somna in när småsmulorna var några veckor gamla... Hon saknas mej fortfarande enormt och någon gång när jag klarar av det utan att gråta, ska jag skriva om allt hon gav mej och allt kul vi hade tillsammans. Hon var min alldeles speciella hjärtehund.

På det personliga planet har det hänt en hel del... både tråkigt och roligt. Men det hoppar jag över i denna blogg.

Ja, det har alltså gått över tre år sedan mitt sista inlägg... Så vad har då hänt med mej och hundarna? 

Detm har varit en del jaktträning, på ett positivt sätt med positiv förstärkning och klicker. Att Smulan var duktig visste jag ju, Och Cookie var inte mindre duktig.  Den stora höjdpunkten vad gäller fågeljaktsbiten var när vi var med på andjakt, tillsammans med Retrieverfolket och flera andra Springrar, och deras mattar. Det smattrade från bössorna, många änder sköts men trots denna helt nya upplevelse så skötte hon sej bra. Att hon inte lyckades få upp anden på land var inte svårt att förstå... Tung and , ung hund och tvärbrant strandkant. Men hon gjorde sitt bästa, och hämtade sedan and på land.

Det var en mycket trött hund som somnade sittande i bilen, och föll som en fura rakt ner i liggande ställning utan att röra ett morrhår....

Tyvärr har min alltmer krånglande kropp gjort mej mer eller mindre oförmögen att ta mej fram i skog och mark, så det har inte blivit något av jaktbiten... Till min stora sorg - finns inget roligare än att träna jakt.

det blev några viltspår förra året, som hon var jätteduktig på. Men  någon start på prov hanns det inte med, och om det ska bli någon så måste nog både min höft och min rygg åtgärdas....

Det är tråkigt att inte kunna göra det man vill med sina hundar, men när jag gått en introduktions

Kurs i Nosework så hittade jag något som jag kunde göra med mina hundar trots skröplig kropp...Så nu noseworkare vi för hela slanten... Och den här bloggen kommer nog mest att handla om hundarna och nosewok...

Och eftersom det börjar bli dags för dagens träning, så avslutar jag här och går ut och gömmer lite möbeltassar...

På bilden Cookie som markerar en doftgömma...