collbros

Alla inlägg under november 2019

+ 5

Av Barbro Collin - 30 november 2019 18:06


Nu har jag varit hemma  ett dygn och hittills har allt gått bra. 

Sov i soffan, den är skön och lagom hög... och har tillbringat större delen av dagen i den.

Gjort mina övningar lite då och då, sovit, tittat på TV,  och varit uppe och gått runt på mina 70 kvadrat, både med rollatorn och med kryckorna. 

Blev tvungen att tvätta en maskin tvätt eftersom jag inte kunde gå fort nog..   men det gick bra att sköta med hjälp av kompisen griptången... 

Fortfarande inte särskilt svullen och sårsmärtan är ju helt hanterbar, flyttar sej runt lite, men jag pytsar i mej mina värktabletter efter ordination.

Är trött som tusan, så det har inte blivit så mycket träning som jag tänkt, men å andra sidan så sa fysioterapeuten att jag skulle ta det lugnt. Det viktigaste är att vardagen funkar och att jag känner att jag gör framsteg... 

Imorgon hoppas jag ändå att det ska bli lite mer träning...känner också att det börjar krypa i kroppen av att inte göra "nånting".  Har förberett för att kunna sitta och sy lite... lägga upp byxor mm, och att rensa gamla datorn innan den ska slängas. Men att sitta på en stol är min sämsta gren just nu, så det får vänta.


Måste iallafall säga att jag är så himla glad att operationen är över nu. Har blivit så bra omhändertagen på sjukhuset, och det var ju inga problem med att få stanna nån dag till. Just nu känns det som om det har gått superbra med allt, bara att hoppas på att det inte blir några bakslag. Tänker följa min plan att skynda långsamt, lyssna på kroppen och träna lagom.


Har ju haft mina duster med sjukvården genom åren, ibland har jag träffat på riktiga nitlotter, som inte lyssnat eller som haft sin "diagnos" klar utan att lyssna på vad jag sagt. Det har bromsat... 

Men har också träffat på riktiga guldkorn... det är då något har hänt... och nu senast denna operation. 

Att det tagit tid, och att det inte alltid blir rätt, beror ju oftast på hur sjukvården skötts och sköts på det byråkratiska och politiska planet.

För om vårdpersonal på alla planer, dvs den majoritet som hör till guldkornen, fått bestämma skulle inga väntetider finnas, resurserna skulle vara tillräckliga mm 

Hursomhelst så är jag  jättenöjd från det att jag äntligen fick träffa en ortoped, tills att jag nu är hemma efter operationen och mår så bra som jag gör.....

Nu ska jag sluta att svamla, och sprattla med fötterna lite medan den hemmagjorda potatissoppan tinar... 





+ 4

Av Barbro Collin - 29 november 2019 18:00

Idag blir det hemgång... trappträningen gick bra, även om jag fortfarande blir liite yr när jag går med kryckorna... 

C-vitamin och blutsaft ordinerade, det och medicinen får jag hjälp med att handla på apoteket när jag ska åka. 

Sjukresa hem, vid 13- tiden... hoppas jag inte behöver åka runt hela Hälsingland på vägen hem... Bästa Inger möter upp hemma, det är verkligen toppen, känns jätteskönt❤️😘😍

Nu står dusch, lite vila och lunch på schemat...

 Fortsättning följer...

Men så himla skönt att vara hemma igen... bilresan hem gick ok, trots att det var trångt och det inte gick att skjuta tillbaka sätet eftersom det var folk i baksätet. 

Tur jag hade kilkudden med mej, så jag åtminstone inte satt totalt fel. 

Och övriga passagerare skulle av före mej, och efter samma rutt så resan tog bara en dryg timme...

Gullig kompis mötte upp och hade skottat upp en gång åt rollatorn och mej, så det gick bra när jag väl tog mej ur bilen.

Nu har jag tagit fram en fiskgratäng ur frysen till middag, tagit en extra dos korttids och bullat upp med lite gotta och installerat mej i soffan... tror jag stannar där i natt. 

 

+ 3

Av Barbro Collin - 28 november 2019 19:48

Nu börjar bristen på sömn ta ut sin rätt, är så himla trött.

Var ganska pigg på förmiddagen, hade ju sovit hyfsat bra under natten, bara tre toabesök mellan 22 och 7. 

Sen kom fysioterapeuten och jag testade på att gå med kryckorna. Det gick bättre än förväntat, kändes riktigt stadigt... i alla fall tills yrseln slog till. Fick sätta mej två gånger på 10 meter och sen tog det lite tid innan det släppte såpass att jag med rollatorns hjälp kunde ta mej tillbaka till sängen

Men det kändes bra att det funkade så bra att gå med kryckor. Men den planerade trappträningen sköts upp till imorgon, så jag blir kvar en dag till...

Doktorn dök upp (fast tyvärr fortfarande inte min operatör) Frågade om materialet i nya Höbbe: metall cup och ledkulan i keramik. Med lite humor påtalade doktorn att det var hårdare keramik än i en tekopp... 😂😂😂 Himla tur det ...

Resten av dagen har jag varit så himla trött, somnat av och till, bara varit uppe ett par längre promenader, och då tordes jag inte ta kryckorna, det fick bli den stadigare rollatorn.

Sänggymnastiken har dock blivit av, iallafall en gång i timmen, om jag inte somnat...

Fortfarande svårt att ta mej i och ur sängen, men klarar det själv med mycken möda och assistans av Bandet och/eller det friska benet

Maten har varit hyfsad idag, fiskgratäng till lunch och ugnsomelett med skinka och svampsås till middag. 

Har lite feber, så dom håller lite extra koll på mej inatt. Känns som att jag svullnat lite vid såret, men det är inte mycket säger sjuksköterskan som tittade till mej. Smärtan är under kontroll, och på ett annat vis än före operationen, nu är det smärta från såret. Inte så jobbigt alls. Har dessutom fått höja det långtidsverkande morfinet, så jag har bara behövt extra korttidsverkande en gång idag... kanske därför jag kan sova igen. 

Dagens höjdpunkt var nummer två... ska fira den med den sista lilla marsipanlimpan...


    Höbbe



Av Barbro Collin - 27 november 2019 18:56

  



Efter en jobbig natt med otaliga toabesök och nästan ingen sömn, så har dagen varit ganska bra och jag känner att jag gjort framsteg... eller rättare sagt att kroppen gjort framsteg.

Kisseriet har i det närmaste återställt sej till hur det var före operationen, och jag har inte behövt till hemlighuset varannan timme.

Alla värden är okey, fortfarande ingen yrsel eller nämnvärd svullnad. 

Har kunnat tvätta mej lite och borstat tänderna... kändes verkligen skönt. Imorgon får jag det vattentäta bandaget och kan duscha. 

Har tränat i sängen och gått några vändor med rollator i korridoren. Det går bra om man bortser från det allra första steget... där vill inte foten/benet lyda alls...

Har tom lyckats ta mej i och ur sängen själv, med hjälp av ett band att hala upp det opererade benet med. Svårt som sjutton och gör ont, undrar hur det ska gå hemma, utan de stag som finns på sjukhussängen. Får träna mer på det ...

Pratat med läkare - tyvärr inte den som opererade mej, men ok ändå. Nu vet jag att det som planerat blev en ocementerad höft... glömt bort vad hon sa mer om den.  Får fråga igen imorgon. Bakre snitt. 

Har inte så värst ont, men äter ju ganska mycket korttidsmorfin plus den långtidsverkande... den långtidsverkande hade ju satts ner ordentligt, men kommer nu att höjas upp lite igen, och sen får jag trappa ner den hemma.

Äter ju medicin mot blödarsjukdomen jag har, och den gör tydligen att risken för proppar försvinner... så jag slipper sprutorna.. men ska äta den andra medicinen i 10 dagar. 


Har haft besök av bästa Vaino, så trevligt att prata en stund. Dessutom så hade hon med sej lite gott att äta och dricka. Tusen tack för det ❤️👍🏼 Maten här är ju inget att hurra för direkt... Idag pyttipanna med stekt skosula....


Längtar efter mina hundar, men vet ju att dom har det toppen hos Vaino och att dom får många promenader... vilket dom ju inte precis har fått på sista tiden.

Får ev åka hem imorgon, beroende på hur jag klarar mej med trappgående mm...

Känns lite gruvsamt, man är ju helt solo där hemma...


   Suddig bild på dagens gourmemiddag... 


+ 1

Av Barbro Collin - 26 november 2019 13:35

Första dan med ny höft och det har varit både plus och minus. 

Sovit bra, när jag väl somnade och har inte så hemskt ont. Mår inte illa alls. 

Dom drog väldigt drastiskt ner på det långtidsverkande morfinet, med 10 mg morgon o kväll, tydligen nån låg standarddos jag får. Måste därför be om kortidsverkande istället. Få se vad läkaren säger när jag väl får träffa honom. Opererande läkare är ledig idag, får träffa honom imorgon, så det blir nån annan idag. 

Kunde inte få ur mej nåt igår, klarade inte av att sätta mej upp och "pottan" vägrade min motsträviga kropp att använda...så dom fick tappa ur några dl. Idag på morgonen gjordes ett tappert försök att ta mej till toan, var ett mindre helvete att komma upp i sittande, man känner sej som en möbel, men "flyttkarlarna" var jätteduktiga. 

Det opererade benet lyckades jag släpa med myrsteg ca 2 meter, med hjälp av gåbordet och assistans, men sen blev jag jätteyr, kallsvettig, svimfärdig och totalt oförmögen att ta mej vidare, så det blev tillbaka till sängen igen via skjuts av en stol!

Vilken pers... men ändå skönt att ha kunnat ta de få steg jag kunde. 

Varit och röntgat höften, och sen kom fysioterapeuten. 

Gjorde några rörelser i sängen, viftat på fötterna har jag redan gjort ibland, men nu lyckades jag med lite tramp också. Känns mysko när benet inte riktigt lyder mina signaler, men det gick bättre om jag drog upp det friska benet och samtidigt tittade på det opererade. 

Sen lyckades jag med hjälp och stöttning av både henne och en av sköterskorna ta mej hela vägen in på toa, och kunde till min stora lycka lätta mej lite 🚽

Klarade mej tillbaka till sängen också, utan att bli yr - så skönt att slippa yrseln...

Nu vilar jag på maten, en kulinarisk höjdpunkt bestående av fläskkött, ris, halvkokta okryddade morötter och en sås som kocken tappat hela pepparkaret i. 

Klockan är bara mitt på dagen, få se vad det händer mer...

Bjuder på en bild på en tatuering på det opererade benet inklusive opererande läkares signatur. Skönt att det blev ordentligt markerat, och i samråd med mej, så inte fel höft opererats 😂😂😂


 

Av Barbro Collin - 25 november 2019 21:09

Hej där, nu är jag på andra sidan...i en positiv bemärkelse... 

Allt har gått bra, mår inte illa men har såklart ont runt operationsområdet. Får påfyllning av medicin när jag ber om det så det är uthärdligt. 

Ankom klockan 10 till sjukhuset, och fick efter en stund byta till de fina vita och blå kläderna med strumpor, trosor, mössa och allt. 

Hade gjort succe på vilken catwalk som helst. Låg och halvsov i eget rum med avbrott av läkaren som informerade lite och markerade rätt höftsida. 

Vi 13-tiden rullades jag in i operationssalen, fick lite allt möjligt intravenöst, plus syrgas...sen slocknade lampan...💡

Vid halv 5 vaknade jag till, tittade upp i taket och undrade vem tusan det var som dragit ledningar och rör i mitt tak och var mina hundar var... tog några sekunder innan jag fattade... 😬🤔🙄

Blev nån timme där, pendlade mellan sömn o halvvaket tillstånd. Fick påfyllning av värktabletter och dricka... Jösses Amalia va torr i munnen jag var, och är.

Frös så jag skakade mellan varven, men var ju ordentligt nerbäddad.

En positiv överraskning var att jag inte mår ett dugg illa och att värken, som naturligtvis finns där, är annorlunda och helt ok. Något annat som är positivt är att jag plötsligt kan andas genom näsan, något som varit svårt sen jag började med morfinet. Hoppas verkligen det håller i sej.

Nu ligger jag på avdelningen sen ett tag, blir ensam på rummet inatt, så det känns skönt. Fått påfyllning av alvedon och antibiotika, men blir tyvärr inte av med droppinfarten förrän i morgon... det drar vid nålen och gör ont ibland.

Har blivit bjuden på flera kulinariska maträtter... halvljummet kaffe, 2 färdigförpackade och dubbelvikta typ polarkakor, med en ostbit i mitten, osötad saft och blåbärssoppa.

Avstod det mesta av själva brödet, är nog torr i munnen ändå...

Just nu är jag relativt pigg och det känns positivt... det enda negativa är att jag nog måste gå på toa snart...

Monty Pytons gamla dänga dök upp i huvudet och själva refrängen har fastnat; 


🎼🎶 Always look on the bright side of life! 🎶🎵🎶

 

Av Barbro Collin - 22 november 2019 22:59

Tänk att jag aldrig lär mej... borde ju veta efter alla dessa år att jag inte klarar av att göra saker lika fort längre.

Saker som förut gjordes på en timma, tar idag nästan hela dagen och sen är man dessutom totalnockad.

Nåja, tiden till dagen O krymper fort och det är bara att inse att jag inte kommer att hinna/ orka få klart allt jag tänkt innan operationen. 

Men jag har iallafall med mycket möda och stort besvär bytt plats på sofforna och snickrat till en upphöjning. Så nu känns soffan som en tron... blir bra sen när jag ska ta mej i och ur utan att böja 90 grader... 

Imorgon måste allt bli klart, och tyvärr är det mer än jag fixar. Så de fina nymålade uthusdörrarna blir inte satta på plats, lussebullarna blir inte bakade och fönstren inte putsade. 

Men tjejerna måste bli trimmade, huset städat, utomhusgirlanger mm uppsatta och maten i uthusfrysen flyttad till inomhusfrysen, och gästrummets säng måste bäddas... ska ligga där första tiden efter operationen, så att jag har nära till toan. Måste hinna med att klippa mina tånaglar också, det lär ju dröja innan jag kan göra det nästa gång...

Ja jösses, mycket att göra, men bra att vara sysselsatt, för tankarna snurrar fortare och fortare nu.

Hur ska det bli, kommer jag att höra till dom som snabbt hämtar sej eller kommer jag att må fan... Kommer höften att bli bättre och kommer ryggen reagera positivt på att få en chans att räta till sej, när jag, med träning, slutar att halta.

Det är ju många år av en gång likt en rultig anka som kroppen ska vänjas av med, muskler som ska börja jobba igen och ett stort sår som ska läka. 

Hoppas jag kommer att ha tålamod och ork med en varsam men ordentlig rehab, och att jag följer de rehab råd jag förhoppningsvis får på sjukhuset.

Kommer det praktiska att fungera... snön måste ju bort så jag tar mej till uthus och vebod, soptunnan måste köras ut på vägen så den kan tömmas, och hur fasen plockar man upp efter hundarna när man inte får böja sej... 

Post och färskvaror från affären, hur löser jag det ?

Tror kanske inte jag behöver oroa mej, en mycket trevlig dam som brukar promenera förbi, och som jag brukar stå och sladdra med, har erbjudit sej att hjälpa till och kom med en lapp med telefonmummer... bara att ringa ❤️ Tänk att en person som egentligen är en främling så självklart erbjuder sej, hon är värd en stjärna i himlen... 

Är också övertygad om att jag kan be andra om hjälp också, men den gamla "kan själv" mentaliteten har en tendens att sätta stopp för det. Jag får nog ta och skärpa mej... 😬

Längtar efter att kunna ta promenader med tjejerna igen, och hoppas att jag snabbt kan återuppta noseworkandet igen...


Många funderingar så här på kvällskvisten, men nu ska jag sluta tänka, se på TV och äta en bit av jätte Tobleronen jag köpte häromdan...  



Av Barbro Collin - 21 november 2019 22:45












 

 Ikväll var det regelgenomgång hos bästa Anneli, och det var kul att träffa alla noseworkarna och snacka nosework... känns som om det kommer att dröja evigheter till nästa gång. 
Jag passade på att bjuda på tårta... för att fira min och Cookies absolut största och finaste pris... SSE utmärkelsen... Och nej, kommer inte att sluta att skryta om det priset 👍🏼


 

 

Presentation


Den här bloggen handlar framförallt om mej och mina hundar och vad vi gör tillsammans...
Om livet i allmänhet och nosework i synnerhet

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5 6
7
8 9 10
11
12 13 14 15
16
17
18
19 20 21 22
23
24
25 26 27 28 29 30
<<< November 2019 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards