postop 9 veckor på måndag, och här en liten rapport om dagsläget ... det blir bättre o bättre, även om jag nog ibland kan tycka att jag tar det lite väl lugnt...

Fast å andra sidan har jag ju lovat mej själv att låta läkandet ta den tid det tar, efter åratal med eskalerande smärta, med haltande, vaggande gång, så är ju denna rehabtid ingen tid alls... 

Känner mej starkare för varje dag, glömmer ofta kryckorna inomhus (vilket jag inte borde göra, haltar fortfarande)

När jag inte är trött orkar jag göra mycket mer än förut. 

Gör mina övningar ett par gånger om dagen, stökar på inomhus och går upp mot 2 km om dagen, ibland allt på en gång, ibland uppdelat. 

Går ju med rullatorn utomhus, mest på grund av att jag alltid har med mina två hundar... och eftersom dom just nu måste gå i koppel så funkar det bäst. Rådjuren skulle inte bli glada över ett möte med två lösa hundar... och löptiken kan man inte lita på vad hon får för sej ...

Försöker tänka på hur jag går, och tycker jag går utan att halta, iallafall innan jag blir trött. Försöker att inte stödja mej på rullatorn, bara hålla löst eller med ett par fingrar bara. 

Ibland kan det kännas som om op benet är längre, men det tror jag kan bero på att jag gått och vaggat o haltat så länge, det kändes som om benen var olika längd på före op i. Får se vad fysioterapeuten säger.

Har inte börjat hos henne än, det var så himla krångligt med sjukresor, vill det sej illa så kan man få åka jättelångt i förväg, och få vänta lika länge på att få åka hem... och inte alltid säkert att det blir raka vägen heller. Så jag kommer att börja så fort jag tycker det känns ok att köra bil de 2.5 milen x 2 för att ta mej dit. 

Körde till VC och affären för en vecka sen, gick ju bra, men kändes inte helt säkert att jag skulle kunna panikbromsa i skarpt läge, så bilen har stått sen dess. Imorgon blir det nog en tur till affären iallafall... så sen får jag se hur det känns... är ju massor som behöver åkas till nu... tandläkaren, frissan och helst till någon nagelklippare. 

Och om en månad ska det kursas med ena hunden, en hel helg... som jag längtar. 

Sömnen är fortfarande åt h.... mellan 1 1/2 - max 3 timmar åt gången, sedan upp o kissa, måste ta tag i detta, men kör en egenordinerad iprenkur först efter tips. Så det blir såklart en del korta vilostunder under dagen, då jag är så trött jag skulle kunna somna stående. 

Och ryggen krånglar, har ont i ländryggen, inte jätte, men så att det besvärar. Knäna har börjat ge sej till känna på ett oroväckande sätt. Särskilt de gånger jag gått mycket...  

Funderar också på hur bra det är att gå på dessa stenhårda isiga vägar jag har här, i skor med stora broddar... blir ju väldigt stumt.... hur mycket påverkar det tro? 

Har ju buktande diskar och artros i ländryggen, och artros i många andra leder, bland annat knäna. Så det är bara att hoppas att det inte är det som ställer till det i ryggen och knäna, utan bara ännu inte upptränade muskler. Fibron gör ju inte det hela bättre heller, även om jag just nu tycker att den håller sej lugn.

Ortopeden sa ju i och för sig, att med det jag har, förutom höften, så blir jag nog inte helt smärtfri... men vad vet han, jag VILL verkligen tro att han pratade i nattmössan...

Gick ju inte många meter före operationen, orkade inte göra mycket heller, smärtan så ifrån... så det tar väl ett tag innan allt rättat till sej... Att det fortfarande stramar i ärret och att diverse muskler ger sej till känna är ju inte konstigt...men...

Nej, nu blev det lite gnälligt... den övergripande känslan är ju ändå att det blir bättre, att jag redan nu kan röra mej på ett annat sätt och framförallt att den hemska höftsmärtan är borta. Att jag har slutat med morfinet och att maten börjar smaka gott igen. Att jag kan gå längre och längre promenader med hundarna.  

Och det blir ljusare varje dag, chilin och paprikan är sådda och frön ska beställas. Planerna för trädgård, odling, och tävlande och tränande i nosework med hundarna,är i full gång... 

Det nya livet tuffar på...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Igår var det dags för Knyttet att visa framtassarna, eller rättare sagt nosen, i en TEM 1 Inomhus.  Och nosen hängde verkligen med hela tiden.  Tävlingen var på Hudiksvalls veterinärstation, så jag var lite bekymrad över hur mycket andra spän...

Nosework idag igen.  Nu i solen utanför kommunhuset i Ljusdal. Varmt och skönt var det i solen… tänk om det kunde fortsätta så resten av detta år.  Cookie hoppade och studsade av iver när jag tog ut henne ur bilen…  Lite påverkad ...

  Dagens nosework tilldrog sej på däckfirman.. eller rättare sagt där runtomkring.  Knyttet fick söka först och eftersom var och en satt ut dofterna, så visste jag inte var dom satt… utom dom jag själv satt ut förstås.  Knyttet var dukti...

Sådärja, nu är Jubileumskvalet avklarat.  Knyttet fixade alla gömmor i Krokodilsöket. Och, tro det eller ej, hon kom 2:a och har därmed gått vidare till Länsmästerskapet. Matten väldigt stolt över sin lilla Knytt.. Hon får berätta själv om kvaltä...

Hemma igen efter en iskall noseworkträning på postplan i nordpolsorten Ljusdal…. Nerbäddad i soffan med filt, två 4-benta element, kanelbulle och varm choklad… Knyttet var lite extra nosig på ett par ställen, men säkert hade en del hu...