collbros

Senaste inläggen

Av Barbro Collin - 13 februari 2015 20:36

Nu börjar det bli rejält jobbigt..  Jag orkar inte flänga runt längre, utan tillbringar större delen av dagarna med att hitta en bra ställning att sova på. Och inte är det lätt att hitta vilken plats som är bäst heller. ibland är det för varmt, ibland för hårt, ibland för mjukt eller något annat som inte stämmer.

     

Mina småsmulor börjar bli väldigt bråkiga och verkar ha bestämt sig för att börja resan ut i världen. Dom knuffas och buffas och trängs och sakta men säker närmar dom sej utgången... Det ska förstås bli kul att träffa dom och att kunna undersöka dom ordentligt... Men, oj, oj, oj vad det gör ont ibland...


I flera dagar höll Matten på att snickra, skruva, såga och flytta runt möbler... Det var himla stökigt att navigera runt i röran, men det var värt det, för nu har jag och de kommande småsmulorna en alldeles egen sovplats, med sänghimmel och inhägnad lekplats. Kanske att det är lite mycket Fort Knox över rummet, men matte hävdar att det behöver vara så här om inte smulorna ska rymma och hitta på en himla massa bus sen när de blir lite större..  



  Matte har också varit väldigt generös med maten, men fast. Jag   får både frukost, lunch, middag och nattamat, så är 





jag ändå hungrig mest hela tiden. Jag brukar passa på att sno Esters mat när matte inte ser... Jag har ju lite tur där, 

eftersom gammelEster inte alltid vill ha all sin mat... Men för övrigt är det väldigt svårt att komma över något extra, matte hårdbevakar sin mat och glömmer aldrig något inom räckhåll... Och inte hjälper det att jag sitter och tittar under lugg och ser utsvulten ut...Suck!!!!

  




Idag kom min favoritmänniska Vaino.. Matte säger att hon är min egen privata valpmorska och att hon ska hjälpa till när småsmulorna gör entré. Det känns skönt att ha både valpmorskan och matte till hands om jag skulle behöva assistans och så är det ju alltid  trevligt med fler som gullar med mej. 

Men det där med att gulla får ju inte gå till överdrift... Det är mysigt så länge dom inte envisas med att gulla med min växande mage. Min mage, med innehåll, är min privata egendom och den vill jag ha för mej själv. Men dom är, som sagt, envisa och vill gärna känna på magen - dom säger att det är så häftigt att känna hur småsmulorna sparkar runt därinne. Mysigt för dom kanske, men verkligen inte för mej...

 

Idag har det också varit stora snaggaredagen... Matte har kortat ner min päls å det grövsta... Väldigt skönt var det att bli av med all varm päls, även om jag kanske inte ser lika fantastisk ut längre. Men med ett gäng småsmulor som slaskar runt kring mjölkautomaterna så är det praktiskt att ha kortkort frisyr. Och det växer ju ut igen...
men om jag ska ställa upp som fotomodell eller ej, det ska jag fundera på över natten...
Nu ska jag försöka ta mig upp i mattes säng och ta igen mej efter dagens ansträngningar.... om nu inte småsmulorna bestämmer sej för att den här natten är dedet händer... 

Nospuss på er alla

önskar en Smulan, som snarare ser ut som en jättebulle....

 

Titta gärna in på hemsidan: collbros.se 

 

 

ANNONS
Av Barbro Collin - 7 februari 2015 23:31

Denna väntans tid har gått väldigt fort – plötsligt är det bara en dryg vecka kvar tills innehållet i Smulans mage tittar ut.
Smulan tycker att det börjar bli jobbigt nu, och det är inte konstigt. Hon blir tyngre och tyngre, magen växer och växer... och alldeles för lite mat får hon också. Hon har blivit en riktig liten mattjuv. Det går inte längre att ställa matkassarna obevakade på golvet längre... gissa vem som genast sticker ner nosen för att plundra kassarna på innehållet. Sist var det en stor potatis hon glatt stal och knaprade i sig.
Och när hon ätit upp sin mat skyndar hon sig att kolla om Ester lämnat något...


Valparna är nu rejält stora därinne, sådär en 12 cm, de har fått päls och jag kan känna hur de sparkar.
Smulan känner såklart också av dem och tittar förebrående på magen när de röjer som värst därinne.
Promenaderna går mest i ganska makligt tempo, även om hon kan sätta fart ibland... i alla fall om hon tror att matte tänker bjuda på lite gotta.
Och att ta sej upp i soffan är riktigt besvärligt och att ta sej ner, det gör hon försiktigt.
Och det blir åtskilliga gånger hon klättrar upp och ner ur soffan. Det blir för varmt och hon vill ligga på det svalare golvet... sen måste hon upp i soffan igen när hon svalkat av sej lite... osv, osv...
  
Själv har jag tillbringat ett par dagar med att pussla ihop valplådan, sätta upp ”sänghimmeln” och nu ska bara det sista göras sen är allt klart för Ankomsten. Smulan ska i vanlig ordning vara med och övervaka vad jag gör... fast mest i liggande ställning...

Nu hoppas jag den här sista veckan går sådär lagom fort, och att innehållet i Magen motsvarar alla förväntningar... både mina och de som också väntar   

    

ANNONS
Av Barbro Collin - 25 januari 2015 22:25

Väldans vad tider går fort - och Smulans mage växer och växer.
På sätt och vis skulle jag vilja bromsa tiden lite, det är så mysigt med valpmage och att se den växa och hur själva Smulan gradvis liksom blir mer och mer dräktig. Det märks på beteendet, på gången, på sättet hon numera kravlar sej upp i soffan ( inga jämmfota hopp nu inte...) och på hennes bekvämlighet: hon hoppar inte gärna i snödrivor och sover länge och snarkande på morgonen.
Ja, och så har ju aptiten kommit tillbaka och nu är hon helt ömättlig igen... 
Men så är det ju ett litet gäng som vill dela näringen med henne ... de små pluttarna i magen är nu ungefär 4 cm, man kan nu se om det är en kille eller tjej. Ögonlocken är utvecklade och täcker ögonen, och små ytteröron täcker öronöppningen.
Man kan se att det är små hundar, även om det är mycket kvar som ska växa till sej..........
Smulan har tillbringat dagen med att vara i vägen när matten målat tak, varit på en härlig, men kall, promenad i skoterspåren och tränat lite på att sköta valpar...  

       


 Nu ligger hon och gamla Tant Ester i soffan och snusar och snarkar.
Och jag går och gör dem sällskap och klappar lite på gomagen   
  

Titta gärna in på hemsidan: collbros.se

Av Barbro Collin - 22 januari 2015 13:12

Nu har drygt halva tiden gått av den långa väntan på de efterlängtade småsmulorna.
Jag har inte ultraljudat, men kan ändå konstatera att Smulan har ett litet gäng på tillväxt. Både jag och Vaino har kunnat känna små valpbulor.            

Än är hon inte jättetjock men det kommer väl att ändra sej... 

Däremot så tycker hon nog det själv, hon studsar inte upp i soffan längre utan kravlar sej upp med mycket möda. Så när magen växer till sej så lär jag få lyfta upp henne...
Men upp i sängen kan hon hoppa minsann, fast den är betydligt högre än soffan.
Ute tvekar hon innan hon pulsar i djupsnön, håller sej gärna i skoterspåren även om hon ibland glömmer sej...

   

I förra inlägget lovade Smulan att återkomma med en rapport i matfrågan, så jag lämnar över tangentbordet i hennes tassar en stund:

Halloj, det är Smulan:
Nu kan jag meddela att det känns bättre med matfrågan. Matte tycks nu ha fattat vad jag vill ha. Men det tog några dagar när hon testade en hel massa olika varianter:


  • Rå lever i små bitar -  mumsfillibabba
  • Köttfärs – helt okey
  • Mosad potatis med mycket smör i – yammi
  • Isbergssallad, banan och äpple är inte dumt som små snacks mellan måltiderna
  • Äggula- bläää, va äckligt. Matte provade att lägga en sånt gult klegg ovanpå maten ett par gånger och då fick jag ett väldigt besvär med att försöka undvika klegget och äta runt den... matte hävdar att jag alltid har älskat gulor och att det är väldigt nyttigt. Jag kan bara säga att jag har en annan uppfattning...
  • Hårdbrömacka, gärna med leverpastej – en favorit

Och på en oslagbar förstaplats:

  • Standardts torrfoder – helst torrt, med funkar även uppblött.

Så nu slipper jag äggula (pust!!) och får det smaskiga Standardts flera gånger om dagen. Ibland med mitt gamla vanliga färskfoder, ibland bara torrisarna. Och lite annnat extra gott blir det också

Matte började också ge mej mat 3 gånger om dagen – men efter att klargjort att jag ville ha ett litet kvällsmål, genom att spy galla på hallmattan en morgon, så får jag nu lita nattamat också.
Tur man har en matte som går att uppfostra – har alltid sagt att mentaliteten är viktig...    

Tass och nospuss
 från Smulan, som ska ut på en vintrig promenad där jag hoppas på lite godisletande ...
     

Titta gärna in på hemsidan: collbros.se

Av Barbro Collin - 15 januari 2015 22:29


Men nu tycker jag faktiskt att jag skulle kunna få något annat än den där gamla vanliga maten. Jag tror att min mage mycket hellre skulle vilja ha av mattes frukost istället. En liten hårdmacka med leverpastej på skulle nog slinka ner.
Men min egen mat vet jag inte riktigt om jag vill ha... inte just nu iallafall

    

Väntar och väntar på mackan... tror jag får lägga mej ner ett tag, det är ju totalt utmattande att vänta...

   


Jahaja... visserligen blev det en liten macka och så tog jag några tuggor av maten,

Men bättre än så blev det inte. Provar att få lite stöd hos gamla Tant Ester... och om jag blänger ordentligt på matten kanske det blir en macka till.

 

Matte säger att det beror på det nya lilla gänget i magen att jag inte gillar maten.
Och att jag snart får tillbaka min goda aptit. Och dessutom lovade hon mej lite extra gott till kvällsmaten... så det är väl bara att hoppas på att matte har rätt... och att hon verkligen hittar på något extra smaskens. Och gör hon inte det så kommer jag att fortsätta blänga på henne tills hon ger mej något jag gillar

Jag återkommer med rapport om vad jag fick...

Tass och nospuss
från Smulan


Titta gärna in på hemsidan : collbros.se

Av Barbro Collin - 9 januari 2015 17:15

Strax före jul gjorde Smulan och jag den långa resan till Höör.
Först bil och övernattning i Stockholm och sedan tåg till Höör. Det var fullt av djur på tåget; katter, hundar och en kanin. Smulan tittade intresserat på dom, men sen la hon sej ner och sov genom resan. Hon uppförde sej helt exemplariskt.
  
Ingrid hämtade oss på stationen och jag och Smulan blev sedan bortskämda med trevligt sällskap och massor av god mat. Smulan lyckades övertala både Ingrid och Lars om att hon alltid brukar få extra godbitar, särskilt vid bordet... Men hon lyckades inte övertyga dom att dörren till rummet där hundfodret fanns skulle öppnas och hon skulle få fritt fram... trots mycket tjat från lilla damen så förblev dörren stängd...
Ja, och så blev det ju till att träffa själva anledningen till resan, nämligen Clabbe ( Art-Wave’s Topnotch). En mycket trevlig kille, i väldigt mycket lik Smulan till sättet. Lugn och sansad men full fart när det gäller. Snäll och glad, och dessutom är han en snygging.  
Tycke uppstod... ”honom vill jag ha” sa Smulan.
Det blev en lyckad parning – tusen tack alla inblandade: Ingrid och Lars Svensson, kennel Sanques och Jens Karlsson, kennel Art-Wave’s.   Nu blir det till att vänta på resultatet.

Och nu, 3 veckor senare är jag i alla fall lite försiktigt optimistisk...

Smulan har mått illa några dagar, kräkts lite och mått allmänt illa. Det är ju inte ofta man blir glad över att en hund mår illa... Just runt den tidpunkten fäster fostren i livmodern på tiken, och det är vanligt att de mår illa då, så jag hoppas naturligtvis att det är ett litet gäng på tillväxt
Smulan är också lite extra kelig, och har blivit lite morgontrött och har inte så bråttom upp ur sängen när matten vaknar utan ligger gärna kvar och gosar...

Den här tiden, när man väntar och längtar är både jobbig och rolig. Jag älskar ju att planera och tycker det är roligt att försöka hitta på valpnamn, och fundera på vilka roliga leksaker de ska ha ... får hålla mej själv i skinnet så jag inte släpar in valplådan redan nu... men jag kunde inte motstå att köpa en ”leksak” till valparna.
Smulan har testat och godkänt den och låter hälsa att hon inte alls tycker att den ska stängas och ställas undan, hon kan gärna apportera alla 250 bollarna till matte... varje dag!!
                      
Titta gärna in på hemsidan : collbros.se

Av Barbro Collin - 31 december 2014 21:19

Dags att summera det gångna året...

2014 började med sorg... vår Raffa fick somna in efter att ha fått diagnosen lymfcancer... Det hugger fortfarande till i hjärtat när jag tänker på henne.

Året fortsatte med att gamla Ester fick smärtlindrande för sin ledvärk. Den dosen kunde hon sedan sänka rejält tack vare Standardts Led & Brosk, och det var ju väldigt bra eftersom hennes levervärden var/är förhöjda.
Min älskade gamla hund är numera pigg och glad och svansen går som en propeller när vi går på promenad. Visserligen är det inte samma fart på henne som i ungdomens dagar, men är man snart 14 år så är det ju helt OK. Kanske tur det, eftersom inte hör ett smack och gärna förlorar sej i dofternas värld – hon håller sej någotsånär inom teckenspråkshåll. Och att hon numera högljutt talar om för matte när det är dags för mat, eller att ligga i soffan eller få smakbitar av mattes middagssallad, kan vara ganska enerverande, men hon får så gärna bestämma hur det ska vara. Varje dag hon finns här hos mej är en lycklig dag!

Efter att ha rest som en jojo fram och tillbaka till Stockholm och mina gamla dementa föräldrar för att ordna men läkarbesök, demensutredningar mm, mm fick jag i maj det överraskande beskedet att mina gamla dementa föräldrar kunde flytta upp till mej, till en lägenhet på äldreboendet på Furugården i Los, bara 4 mil från mej.
Visserligen hade dom den allra bästa hemhjälp som går att få – Saltsjöbadens hemtjänst, som gjorde allt och lite till för mina föräldrar – men det hade ändå inte funkat så länge till, de behövde heltids omsorg.
Ett hektiskt packande, försök att förbereda de gamle, möblering av nya boendet och installation av mor & far – allt gick i full fart.
Sommaren blev ganska dramatisk, det tog tid för min mor att bo in sej... det är inte så lätt när man inte kommer ihåg eller förstår var man är och varför... men framåt hösten så hade hon landat och trivs nu väldigt bra. För pappa fungerade det på en gång, han lever i sin egen lilla bubbla och är oftast en nöjd liten gubbe.
Det är alldeles underbart att veta att dom har det bra, och får den hjälp dom behöver... och att personalen dessutom verkligen bryr sej och tycker om de gamla de jobbar med, är guld värt.

Sommaren bjöd också på värme, massor av trädgård och en alldeles underbart rolig jaktkurs med Smulan. Inriktningen var spanielträning med klickertänk – och det var vansinnigt roligt – det tyckte både jag och Smulan. Det får bli ett eget inlägg om den kursen så småningom.

Hösten har gått i väntans tecken...väntade och väntade, väntade lite till, och sen ännu lite till...men så äntligen började Smulan löpa och vi kunde åka på den efterlängtade daten
Nu har det gått 2 veckor sedan Smulan var på date, och förhoppningsvis har allt gått bra och nedräkningen börjat...
Än märker man inget på henne, mer än att hon är lite ”kramigare” och gärna sover lite mer än hon brukar, särskilt på morgonen.
Jag håller alla tummar och tår för att det växer småpuppisar i Smulans mage och att det blir ett lagom stort och friskt gäng som gör entre i mitten av februari.
Och att alla mina planer för 2015 går att genomföra....

Ett riktigt underbart nytt år, med massor av roliga och positiva händelser önskas alla,
både 2- benta och 4-benta, av mej och tjejerna


Titta gärna in på vår hemsida: collbros.se

Av Barbro Collin - 26 november 2014 22:40

På löpfronten intet nytt...

På städ o röj fronten har jag avancerat från spikar, skruvar och hobby till ”kontoret”
Och oj, vad med gamla papper jag samlat på mej. Roliga fynd, med gamla hundpapper – från springerklubben, från alla hundkurser jag gått, träningsdagböcker – och så andra fynd jag står som ett frågetecken inför... vad i hela friden betyder den anteckningen, till vem går det telefonnumret och vems namn har jag skrivit upp... Det tar lite tid, jag förlorar mej gärna bland anteckningar och minnen...

Men jag har ju inte bara städat, den sällsynta solen har lockat ut mej. Så jag och tjejerna har varit ute och tränat på att leta nyckel, , dvs Smulan tränade och Ester såg till att så att även hon fick belöning för det Smulan gjorde... är man drygt 13½ så har man dom privilegierna...
Smulan har avancerat till att hämta leksak med en nyckel på, och även fått träna på att matte ”tappat” nyckeln väääldigt långt bort. Det går väldigt bra, men hon har lite svårt att leta på långt avstånd. Men till slut går även det, hon ger sej aldrig förrän hon hittat ”nyckeln”. Snart dags att avancera..

      En suddig Smula på väg in med den upphittade leksaken/nyckeln

Idag hade vi sakletning...  Smulan störtade ivrigt iväg för att se var matte gömt hennes leksaker...
Gamla Ester, som kom ihåg precis vad det var frågan om sen sina brukstävlar dagar, letade reda på de gömda leksakerna. Men sen var det stopp, några avlämningar blev det inte från henne...
För varje gång Ester tog upp något, så kommer den där svartvita historian och knycker grejen ur munnen på Ester... Snopet tyckte Ester, men hon följde med Smulan för att se till att det avlämnades korrekt och att hon fick ta del av belöningen...

En sak förbryllade mej: Smulan älskar ju alla sina små mjukisdjur, och bär omkring på dom både inne och ute. En av sakerna är en mjukisiller, tömd på stoppningen. Hon bär ofta på den inne och visar upp och lämnar av den till mej.
Mjukisillern var med på sakletningen... men av någon anledning så var den plötsligt inte särskilt poppis.
Smulan hittade den, tog upp den, och dödade den ordentligt genom att skaka livet ur den. Sen släppte hon den på marken och ville inte befatta sej med den något mer....
Jag gjorde ju sakletning på flera olika ställen, och varje gång gjorde hon likadant. Några gången hittade Ester den först, och då kom Smulan farande som en raket, slet den ur munnen på Ester, dödade den och lät den bli liggande kvar på marken...
Men när vi kom hem och illern låg i leksakslådan igen, då gick det minsann att bära runt på den, lämna av den och inte skulle den dödas det allra minsta lilla...

Ibland står man faktiskt helt frågande till vad det är som rör sej i dom små bepälsade hjärnorna...

Välkommen in på hemsidan :   collbros.se

Presentation


Den här bloggen handlar framförallt om mej och mina hundar och vad vi gör tillsammans... Just nu är nosework det allra roligaste vi vet, så det blir mycket nosework....
Men den handlar också om min vardag, tankar, händelser, äventyr...


Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ collbros med Blogkeen
Följ collbros med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se