Igår var en spännande dag för Knyttet.

Först var hon på noseworkkurs, på förmiddagen hos Helena på Bruksmuseet och på eftermiddagen hos Anneli. 

På förmiddagen var nog de löv som rörde på sej, och de mikroskopiska myrorna det som var roligast... iallafall enligt Knyttet men inte enligt matten, vars armar riskerades att ryckas ur led varje gång hon kastade sej efter löven... visst kunde hon koncentrera sej stundvis och hon hittade alla gömmor även om fokuset släppte ibland. Duktigast var hon på behållarsöket/kartongerna, där hon faktiskt fokuserade hela tiden, kollade av kartongerna en efter en och markerade rätt kartong. 

Vid övriga sök var hon vid gömman men det gick inte att avgöra om hon markerat eller ej, för hon liksom bara svepte förbi... Vi kom fram till att jag skulle återgå till övervägande pairing för att hon skulle stanna vid gömman. 

På eftermiddagen hade jag en annan hund... fokuserad, markerade bra och stannade vid gömman... prata om att hon satte myror i huvudet på sin matte... Nu hade jag en Knytte som plötsligt gjorde det jag vet hon kan...

Varför hon plötsligt kunde det är ju svårt att säga... ovana att jobba på fm, inte så många löv som rörde sej, fått ur sej lite energi... eller bara typisk 9-månaders tonårstjej i bästa hormonstinna spökåldern där man aldrig riktigt vet vad man har för hund i änden på kopplet...

Nåja, hon slutade noseworkdagen på topp ❤️

Sen var det dags för den efterlängtade syskonträffen med brorsan Ynk.

Jag och Ynks matte Barbro åkte till klubben och släppte hundarna.

Dom hade ju träffat varandra lite på kursen, men hu så hemsk han var sa Knyttet... Hon pendlade mellan att vakta matte och jaga bort Ynk, att hoppa och bita i matte, att faktiskt leka lite jaga lek med brorsan eller att fräsa ifrån om Ynk uppvaktade henne... kul att se att hon kan säga ifrån och att Ynk lyssnade... 

Jag hade ju hoppas på att syskonen skulle känna igen varandra, men tror inte dom gjorde det... har ju gått lång tid sen dom skildes åt. 

Barbros andra hund Jippie var ju också med, och han ville väl mest uppvakta Knyttet, vilket han inte fick. Och Jippie sa hon heller inte åt, hon tyckte väl att vuxna hundar fräser man inte åt. 

Det var kul att se spelet mellan hundarna, men Knyttet tyckte nog det var både kul och läskigt... 

Hon är ju lite försiktig i umgänget med andra hundar (och med nya människor) men så har hon inte umgåtts med så många andra hundar eller träffat så många människor i dessa pandemitider... en liten ”coronahund” . Men från att bli superupprörd så fort hon sett en hund så kan hon nu möjligtvis moffa till, men oftast bryr hon sej inte så mycket, lika med folk. 

Så det blir nog ”folk” av henne också...

Vi vuxna avslutade dagen med ett besök hos Vaino, med gofika och en massa prat... 

Överdriver inte när jag säger vi var trötta när vi kom hem... vi däckade i soffan allihop, och jag hann knappt slå på TVn innan jag sov...

Svårt att få bra bilder med mobilen, men håll till goda ändå