Träning i dagarna 3 med celebert besök av Scilla med matte Vaino

Ute, inne, behållare och fordon med alla tre tjejerna. 

Så duktiga, och så både olika och lika dom är. 

Scilla, Cookies syster, som jag ju inte tränat med så mycket, och som är jättetaggad, men noggrann och duktig på att hitta och för varje gång vi tränar blir hon bättre i sina markeringar. Frysmarkeringarna blir tydligare och tydligare, och hon både fryser och tittar på mej. Kanske beroende på ”intensivträningen” , men förmodligen beror det också på att vi lär känna varandra mer och mer i själva söksituationen. Hoppas verkligen att jag får fortsätta hoppa in som vikarie till matte Vaino, och träna med henne, synd bara att vi inte bor närmare varandra… 

På söndag har jag förmånen att få tävla med henne, en inofficiell spökTSM…Hittills har jag ju vetat var gömmorna sitter, så hur det går när jag inte vet, det återstår att se…

Cookie, som ju precis som sin syster är både taggad och noggrann, har ju  tränat mycket på att vara kvar i frysmarkeringen. Och det går bättre och bättre. Vi är inte riktigt där jag vill vara än men jag tror vi är på rätt väg.

Målet är ju att hon ska stanna kvar vid doften, även om hon tycker att matten är sen med att bekräfta att hon hittat gömman. Hon har ju alltid haft en bra frysmarkering, lite ”snabb” ibland och då tycker jag att den kan bli otydlig, och jag tvekar med att bekräfta henne. Och då kan hon välja att släppa och gå vidare…  så jag hoppas den här träningen ger det resultat som jag redan ser. 

Hur gör jag då? Jo, när hon markerar så säger jag ”bra” och börjar gå till henne. När/om hon då släpper frysmarkeringen och vänder sej/går mot mej så stannar jag. Väntar på att hon fryser vid gömman igen och fortsätter då mot henne… Upprepar vid behov tills jag är framme vid henne. Hon har ju fattat att hon ska vara kvar vid gömman,  och på sista tiden säger jag inte ”bra” förrän jag är framme vid henne, och hon stannar även då kvar direkt oftare och oftare.

Nu ska jag klura på hur jag ska träna på att hon ska leta sej fram till doftgömman när hon hamnar i doftmolnet även om hon kan tycka det är krångligt… 

En del i den träningen är att vi tränar en del kroppskontroll… för övrigt har jag en ide… återkommer om den…

Knyttet, intensiv, ivrig och snabb, med nosen på högvarv från start… kan tappa bort sej i andra lukter ibland, men växlar snabbare och snabbare tillbaka till ”jobbet” igen. Hon är noga med att verkligen hitta exakt rätt och markerar oftast med en frysmarkering, ( som hon oftast gör med hela kroppen) som övergår i en koll på mej och om det är en låg gömma så kan hon även kasta sej ner… och ibland är hon så snabb så alla markeringar går i ett svep… 

Det gäller för matten att hänga med… har jag otur tar hon ju dessutom till både mun och tass, även om det blir mer och mer sällan.. 

Har upptäckt att hon jobbar bäst i lina… eller rättare sagt, så blir det färre ”utflykter” bland omgivningens spännande dofter eller händelser… hon verkar behöva den bromsen/begränsningen

Det är iallafall alltid lika spännande att träna/tävla med yrvädret Knyttet…