Nu är det  3 veckor sedan jag fick hjärtinfarkt, hamnade på sjukhus och fick två stentar insatta.

Det känns fortfarande overkligt, och skrämmande och många tankar snurrar runt i huvudet. 

Tankarna växlar mellan att vara positiva och negativa…

Funderar på om jag kan bo kvar här… hur kommer jag att orka med hus och trädgård. Kanske borde jag flytta till Hudik, där jag har så goda vänner. Göra livet enklare. Eller ? 

Fast man ska ju kunna leva som vanligt, bara man håller koll på mat och motion. Och jag älskar ju mitt hus och min trädgård… såklart jag ska fortsätta bo här. Eller? 

Tänker på min mor, som ju hade många infarkter, som fick många stentar insatta… som hade rejäl kärlkramp och ofta fick använda nitroglycerinet. Tänker, så här efteråt, att jag då inte förstod hur rädd hon måste ha blivit och hur mycket mer stöd och hjälp hon kanske behövt. Men hon fortsatte att leva ett gott liv och blev gammal trots allt. Min mamma ❤️, som jag velat prata med henne nu.

Funderar mycket på hur jag ska leva resten av mitt liv… kan ju bli långt, kan ju bli kort…

Jag blir trött fort och är rädd för att ta i ”för mycket”. Blir lätt så att jag går och känner efter… var det hjärtat som slog lite extra, varför blir jag andfådd så lätt, varför hugger det till i bröstet ibland…. Det var skönt att prata med hjärtsjuksköterskan som sa åt mej att det är normalt att känna så och att jag ska ta det i min takt. Ser fram emot besöket hos fysioterapeuterna  och att komma igång med mer träning än promenader.

Kanske kan jag få lite tips för min otäckt dåliga balans också…

Jag försöker koncentrera mej på det positiva i mitt liv… mina vänner, och mina hundar, mitt hus som jag trivs så bra i, solen som skiner, att våren är på väg, att jag lever, att tomatfröerna börjat sticka upp ur krukorna…

Men det är tur jag har mina hundar, det är dom som håller mej igång, även om dom just nu tycker att våra promenader är onödigt korta… Tur är även att både jag och dom tycker att nosework är så himla kul och att vi äntligen kommit igång med träningen igen.