Lyft mej…. Hon är ju bara så underbar, min Cookie…

På dagens noseworkträning satt en gömma högt upp bland en massa trädgårdsmöbler och bänkar, uppstaplade för vinterförvaring. Stolar, bord på varandra… När Cookie lokaliserade doftmolnet, så konstaterade hon att det var ”däruppe” nånstans. Ställde sej med framtassarna på ett upponervänt bord, där det finns en kant på bordskivan … vänder sej om och tittar på mej, med en blick som tydligt och klart säger: LYFT UPP MEJ. (Så tydlig att alla mina träningskompisar jublade…)

Står sen lugnt kvar och väntar på att jag ska lyfta henne… naturligtvis gör jag ju det. Och väl uppe så kan hon ta några steg och markera gömman

Och sen väntar hon lugnt tills jag lyfter mer henne.

Hon har aldrig förut gjort så här, det är inget vi tränat på. Någon enstaka gång har jag stöttat henne när det är högt/rangligt. Och nånstans har hon räknat ut att matten kan vara till nån nytta ibland…Hon är en gogris, mitt Och jag är så stolt över henne

Tyvärr inga bilde från idag...ni får tänka er…men hittade en bild från 2019, där jag iallafall fick stötta henne..