Tänk att jag aldrig lär mej... borde ju veta efter alla dessa år att jag inte klarar av att göra saker lika fort längre.

Saker som förut gjordes på en timma, tar idag nästan hela dagen och sen är man dessutom totalnockad.

Nåja, tiden till dagen O krymper fort och det är bara att inse att jag inte kommer att hinna/ orka få klart allt jag tänkt innan operationen. 

Men jag har iallafall med mycket möda och stort besvär bytt plats på sofforna och snickrat till en upphöjning. Så nu känns soffan som en tron... blir bra sen när jag ska ta mej i och ur utan att böja 90 grader... 

Imorgon måste allt bli klart, och tyvärr är det mer än jag fixar. Så de fina nymålade uthusdörrarna blir inte satta på plats, lussebullarna blir inte bakade och fönstren inte putsade. 

Men tjejerna måste bli trimmade, huset städat, utomhusgirlanger mm uppsatta och maten i uthusfrysen flyttad till inomhusfrysen, och gästrummets säng måste bäddas... ska ligga där första tiden efter operationen, så att jag har nära till toan. Måste hinna med att klippa mina tånaglar också, det lär ju dröja innan jag kan göra det nästa gång...

Ja jösses, mycket att göra, men bra att vara sysselsatt, för tankarna snurrar fortare och fortare nu.

Hur ska det bli, kommer jag att höra till dom som snabbt hämtar sej eller kommer jag att må fan... Kommer höften att bli bättre och kommer ryggen reagera positivt på att få en chans att räta till sej, när jag, med träning, slutar att halta.

Det är ju många år av en gång likt en rultig anka som kroppen ska vänjas av med, muskler som ska börja jobba igen och ett stort sår som ska läka. 

Hoppas jag kommer att ha tålamod och ork med en varsam men ordentlig rehab, och att jag följer de rehab råd jag förhoppningsvis får på sjukhuset.

Kommer det praktiska att fungera... snön måste ju bort så jag tar mej till uthus och vebod, soptunnan måste köras ut på vägen så den kan tömmas, och hur fasen plockar man upp efter hundarna när man inte får böja sej... 

Post och färskvaror från affären, hur löser jag det ?

Tror kanske inte jag behöver oroa mej, en mycket trevlig dam som brukar promenera förbi, och som jag brukar stå och sladdra med, har erbjudit sej att hjälpa till och kom med en lapp med telefonmummer... bara att ringa ❤️ Tänk att en person som egentligen är en främling så självklart erbjuder sej, hon är värd en stjärna i himlen... 

Är också övertygad om att jag kan be andra om hjälp också, men den gamla "kan själv" mentaliteten har en tendens att sätta stopp för det. Jag får nog ta och skärpa mej... 😬

Längtar efter att kunna ta promenader med tjejerna igen, och hoppas att jag snabbt kan återuppta noseworkandet igen...

Många funderingar så här på kvällskvisten, men nu ska jag sluta tänka, se på TV och äta en bit av jätte Tobleronen jag köpte häromdan...  

 Ikväll var det regelgenomgång hos bästa Anneli, och det var kul att träffa alla noseworkarna och snacka nosework... känns som om det kommer att dröja evigheter till nästa gång. 
Jag passade på att bjuda på tårta... för att fira min och Cookies absolut största och finaste pris... SSE utmärkelsen... Och nej, kommer inte att sluta att skryta om det priset 👍🏼

Nu har jag fått ok för operation på måndag. Proverna var ju ok, även om jag inte känner mej så. Har bollat lite på bästa facebooksidan för Höftledsopererade, och det var fler som upplevde ungefär samma problem som jag... och problemen försvann efter operation. Får hoppas det blir samma för mej... 

Känner mej både glad och skräckslagen på en o samma gång, men försöker dels koncentrera mej på positiva tankar, dels hålla mej sysselsatt... 

Det är bara på nätterna som jag varken kan hålla mej sysselsatt eller styra mina tankar... 

Mina tjejer ska ju vara hos bästa Vaino ett tag, men åååå... jag saknar dom redan. Fast jag tror att dom kommer att tycka att det är superkul att vara hos Vaino, säkert kommer det folk dit som dom kan hälsa på och har dom tur så kanske det blir nån promenad också... inget dom är bortskämda med nuförtiden. 

Försöker intala mej att det räcker med att lämna dom på måndag morgon, men får nog lov att inse att dom nog inte ska vara hemma efter första descutantvätten på söndag kväll... dom kommer att vilja ligga i sängen såklart och det är nog inte ok... 

Annars börjar alla förberedelser bli klara, men hundarna ska trimmas, huset ska städas ordentligt, det tillfälliga sjukrummet ska fixas till, alla frysta matportioner ska flyttas till innefrysen och en del färskvaror ska handlas, och de nymålade uthusdörrarna ska monteras på uthuset... få se om jag får hjälp med det. Parabolsnöskyddet ska monteras, fixar nog inte att klättra på stegen och borsta bort snö sen... tror jag får hjälp med det. 

Hoppas hinna baka lite lussebullar att ha och muta handlingshjälp med... 

Sen är det ju saker jag inte kommer att hinna... tvätta fönstren och klippa mej till exempel. Får väl låta bli att titta ut och så får jag spara till långt hår... (eller köra kastrullmetoden)

Imorgon blir det iallafall lite paus från alla måsten, istället blir det en tripp till Hudik och Iggesund och genomgång av noseworkregler. 

Och nu ska jag förbereda den utlovade SSE-tårtan jag ska ha med mej imorgon.

⏳ 6... alla prover ok även om det inte känns så. Imorgon ska jag prata med ansvarig på ortopeden, och sen vet jag... 
Pysslat med lite allt möjligt idag, har svårt att konsentrera mej + att värken om möjligt bara blir värre... 
Hundarna har tråkigt stackarna, men får trösta sej med hjorthornen... har svårt att få till nån noseworkträning just nu....
Eftersom både smak och aptit är dålig på grund av krumelurpillren är det sällan jag äter med glädje,

men idag slank middan ner med lätthet... ugnstekt hel lax, med kokt potatis och morötter och

en helt fantastisk hittepå sås gjord på grädde och fiskbuljong med en redning och smaksatt med lite dijonsenap, tomatpure och mycket pepparrot.

Så himla gott 🙂 Om jag är snäll ska jag få samma middag imorgon, resten hamnar i frysen för framtida bruk...

Dagen O börjar närma sej... om det nu blir någon förstås. Hoppas få provsvar på Uvin imorgon och sänka tagen. 
Har drabbats av nån slags städ och fix mani... förmodligen är det nerverna som ställer till det... håller jag igång så behöver jag ju inte tänka på själva operationen, det räcker med de otäcka eller konstiga drömmarna... eller få panik när jag tänker på allt jag vill få klart denna vecka... 
Idag har förstukvisten blivit städad, uthusdörren har fått lager 2 av 3, dahliorna har blivit nerbäddade, disken diskad, snöborstarna hopskruvade, rullatorn intagen och duschad, hundfällar tvättade, varit ute på tomten med hundarna och busat med Cookie och slängt boll åt Smulan... 
Så nu är kroppen totalt paj, värker överallt, kan knappt stå upprätt...men jag kan kanske sova utan att drömma inatt av ren utmattning.

Ikväll blir det myskväll med tjejerna... inte mycket mer man orkar efter en trip till Hudiksvall med lånebilen.. tusen tack för lånet Vaino, det var verkligen toppen att få låna vrålåket 👍🏼🙂
Köpte lite ingredienser till ett mycket speciellt tårtbak på hemvägen... så nu ska jag bara klura lite på vad jag ska hitta på.
På höft och urinvägsfronten inget nytt...

Passat på att fixa lite ute när det inte var så himla kallt... röjt lite i ett uthus, skruvat fast dörrlisterna, spikat lite på fågelmatningen, dragit in en massa ved och avslutade med att måla sista lagret färg på ena uthusdörren... låter kanske mycket, men det tog hela dan, med många pauser och extra dos krumelurpiller... tjejerna har rusat runt på tomten... eller rättare sagt så har Cookie rusat, Smulan har letat något ätbart...
Inga provsvar än, få se om dom dyker upp imorgon... vill veta NU, så jag vet om min op blir av eller ej...