Förstår inte varför mina planer alltid spricker... skulle ju tvätta fönster, men kom ihåg att det var dags att tömma matresterna i bokashihinken... går in i badrummet... och där ligger ju kläder som ska tvättas, fyller tvättmaskinen... Smulan säger att hon vill kissa, släpper ut hundarna. Tittar in i sovrummet och ser vaxduken som skulle läggas på köksbordet, tar med mej den och lägger på bordet... ser matresterna, blandar dom med strö och går till badrummet med dom. Upptäcker att jag inte satt på tvättmaskinen, så jag gör det. Fyller matresterna i bokashihinken.... plötsligt är klockan mer än lunchdags, kokar ett par ägg. Sen måste vi ju ta en promenad, jag och tjejerna.... 
Väl hemkomna kommer jag ihåg tvätten, tömmer tvättmaskinen och lägger i en ny omgång. Funderar på middagsmat, tar fram en bit fläskkarré som jag tänkt testa om jag kan äta om den fått puttra sej riktigt mör. Steker den, häller på lite vatten, sätter på ett lock och så får den sköta sej själv.... Tittar ut genom fönstren, det börjar skymma ute, men ser ändå att dom behöver putsas...Kommer på att det var ju det jag skulle göra idag..

Det var ju väldigt roligt att Cookie blev Årets Nosework springer, men glädjen falnade nu när jag 
läste protokollsammanfattningen på Springerklubben hemsida att om man inte åker till klubbens årliga utställning och hämtar det Inramade diplomet för Årets olika springrar, får man det på posten utan ram...

nästa år får man det inte alls om man inte hämtar själv eller har någon som kan hämta.... tydligen måste man antingen vara utställningsintresserad och delta på club show, eller så får man åka speciellt, i mitt fall en bilresa på ca 5 timmar enkel resa......
vad ska man säga... helt i linje med att inte publicera protokollen, eller ens försöka med en löpande information om vad som händer i klubben. Tydligen är bara utställningintresserade medlemmar något man tycker är värda att ge någon uppmärksamhet. 

Tror inte det blir någon förnyelse av medlemskapet...

Jag har ju bestämt mej för att trotsa Jantelagen... så nu ska jag skryta om min Cookie igen. 
Trotsade de iskalla, nästan stormvindarna utomhus och satte 6 dofter på min bil och 4 lite mer i lä vid uthusen. 
Det var nångång i oktober jag sist körde fordonssök, så det var dags att kolla om Cookie kunde söka effektivt fortfarande... och också hur hon skulle hantera vindarna. 

Precis när vi skulle börja, fick hon syn på en granne med sina 3 hundar, varav 2 är av det bjäbbigare sorten. Och satt naturligtvis igång så fort de såg oss... Men, tänkte jag... det får bli störningsträning också, så vi började vid uthusen.
Hon var medveten om att dom gick förbi, och hon hörde att dom skällde, men det inverkade inte på hennes fokuserande på att hitta dofterna... enda märkbara var att hon skällde i väntan på belöningen... snacka om att noseworken är det absolut roligaste hon vet, tom roligare än 3 snygga killar (hon löper...) 
Sen blev det fordonssök, då killarna försvunnit, och hon slog till med ett suveränt sök, de 6 gömmorna togs på löpande band, trots blåsten... 
Hon är bara bäst... ❤️❤️

Idag har det inte gjorts mycket i detta hus... en kort promenad var det som blev i motionsväg. 
Men tjejerna blev glada när matten gjorde iordning 4 behållarsök. 
Först diverse grejer med två gömmor. Tvärsäkert från båda. 
Sen Duplosök, ( de där stora legobitarna) där Cookie var försiktig och snabbt sorterade ut rätt bit och Smulan kastade sej in bland de små bitarna så de yrde åt alla håll Och sen chansade hon vilt, men med stort tålamod från matte så samlade hon ihop sej och hittade rätt. Man kan inte annat än skratta åt henne, hon hade så himla roligt.

Sen blev det ett sök på 5 små tomma petflaskor med doft i en. Korkarna på och inget hål i doftflaskan. Cookie började leta på väggen, så jag fick starta om henne. Tänkte att det skulle bli lite svårt med stängd flaska, men varken Cookie eller Smulan hade problem med att snabbt och utan tvekan markera rätt. 

Sista söket var några plåt och plast burkar/hinkar. Doften i en plasthink med ordentligt stängt lock, inget hål gjort. Ingen tvekan där heller. 
Lite kul att testa det man tror ska vara svårt... och sen visar det sej vara lätt. Få se om jag kan hitta på några riktigt svåra behållarsök... tips någon???

Tjejerna röstade på lite nosework som aktivering idag, så det blev 7 gömmor inne.

Tänk så roligt dom tycker att detta är, dom hade nog kunnat leta efter många fler gömmor...

Klurigaste gömman idag var doften i en av mina kängor som stod på mattan i min lilla hall. Särskilt Smulan undersökte noggrant alla höga ställen innan hon fick ner nosen och då hittade hon direkt... liten slarvfia, men hon tycker ju det är roligast att klättra och leta högt.

Cookie var mer systematisk och hittade gömman när hon väl arbetat sej fram till den.

Tror hon kände doften direkt, kanske den drog sej uppåt, för nosen gick igång sådär ljudligt den kan göra på henne när hon är nära... skulle ju använt rökpennan, får börja komma ihåg det. Imorgon får det bli lite behållarsök, det var ett tag sen...

Idag blev det 9 klass 1 gömmor, med tillägg av en hög i en hängande tesil... åh, så kul sa båda tjejerna. Cookie imponerade med att hitta en doft i ett annat rum...som dörren var stängd till. Var väldigt bestämnd med att nu matte, nu måste jag in i det rummet. Sprang mellan dörrkarm och den sidan av dörren där den öppnades Doften satt ett par dm in på väggen bredvid dörrkarmen, på gångjärnsidan. Det var naturligtvis från dörrspringan hon tog doften, men hon nöjde sej inte med en markering där, utan hon skulle ända till doften. Bara snus, ingen markering förrän jag öppnade... då dök hon rakt på doften med en snygg frysmarkering. 
Jag hade tänkt en doftgömma direkt i starten av det sökutrymmet, men så tänkte inte hon ... gullfia

postop 9 veckor på måndag, och här en liten rapport om dagsläget ... det blir bättre o bättre, även om jag nog ibland kan tycka att jag tar det lite väl lugnt...

Fast å andra sidan har jag ju lovat mej själv att låta läkandet ta den tid det tar, efter åratal med eskalerande smärta, med haltande, vaggande gång, så är ju denna rehabtid ingen tid alls... 

Känner mej starkare för varje dag, glömmer ofta kryckorna inomhus (vilket jag inte borde göra, haltar fortfarande)

När jag inte är trött orkar jag göra mycket mer än förut. 

Gör mina övningar ett par gånger om dagen, stökar på inomhus och går upp mot 2 km om dagen, ibland allt på en gång, ibland uppdelat. 

Går ju med rullatorn utomhus, mest på grund av att jag alltid har med mina två hundar... och eftersom dom just nu måste gå i koppel så funkar det bäst. Rådjuren skulle inte bli glada över ett möte med två lösa hundar... och löptiken kan man inte lita på vad hon får för sej ...

Försöker tänka på hur jag går, och tycker jag går utan att halta, iallafall innan jag blir trött. Försöker att inte stödja mej på rullatorn, bara hålla löst eller med ett par fingrar bara. 

Ibland kan det kännas som om op benet är längre, men det tror jag kan bero på att jag gått och vaggat o haltat så länge, det kändes som om benen var olika längd på före op i. Får se vad fysioterapeuten säger.

Har inte börjat hos henne än, det var så himla krångligt med sjukresor, vill det sej illa så kan man få åka jättelångt i förväg, och få vänta lika länge på att få åka hem... och inte alltid säkert att det blir raka vägen heller. Så jag kommer att börja så fort jag tycker det känns ok att köra bil de 2.5 milen x 2 för att ta mej dit. 

Körde till VC och affären för en vecka sen, gick ju bra, men kändes inte helt säkert att jag skulle kunna panikbromsa i skarpt läge, så bilen har stått sen dess. Imorgon blir det nog en tur till affären iallafall... så sen får jag se hur det känns... är ju massor som behöver åkas till nu... tandläkaren, frissan och helst till någon nagelklippare. 

Och om en månad ska det kursas med ena hunden, en hel helg... som jag längtar. 

Sömnen är fortfarande åt h.... mellan 1 1/2 - max 3 timmar åt gången, sedan upp o kissa, måste ta tag i detta, men kör en egenordinerad iprenkur först efter tips. Så det blir såklart en del korta vilostunder under dagen, då jag är så trött jag skulle kunna somna stående. 

Och ryggen krånglar, har ont i ländryggen, inte jätte, men så att det besvärar. Knäna har börjat ge sej till känna på ett oroväckande sätt. Särskilt de gånger jag gått mycket...  

Funderar också på hur bra det är att gå på dessa stenhårda isiga vägar jag har här, i skor med stora broddar... blir ju väldigt stumt.... hur mycket påverkar det tro? 

Har ju buktande diskar och artros i ländryggen, och artros i många andra leder, bland annat knäna. Så det är bara att hoppas att det inte är det som ställer till det i ryggen och knäna, utan bara ännu inte upptränade muskler. Fibron gör ju inte det hela bättre heller, även om jag just nu tycker att den håller sej lugn.

Ortopeden sa ju i och för sig, att med det jag har, förutom höften, så blir jag nog inte helt smärtfri... men vad vet han, jag VILL verkligen tro att han pratade i nattmössan...

Gick ju inte många meter före operationen, orkade inte göra mycket heller, smärtan så ifrån... så det tar väl ett tag innan allt rättat till sej... Att det fortfarande stramar i ärret och att diverse muskler ger sej till känna är ju inte konstigt...men...

Nej, nu blev det lite gnälligt... den övergripande känslan är ju ändå att det blir bättre, att jag redan nu kan röra mej på ett annat sätt och framförallt att den hemska höftsmärtan är borta. Att jag har slutat med morfinet och att maten börjar smaka gott igen. Att jag kan gå längre och längre promenader med hundarna.  

Och det blir ljusare varje dag, chilin och paprikan är sådda och frön ska beställas. Planerna för trädgård, odling, och tävlande och tränande i nosework med hundarna,är i full gång... 

Det nya livet tuffar på...

Kartonger är ju tråkiga... hundarna vill hellre göra nåt annat...dom demolerar kartonger... sätter inte på nosen...

Ja ursäkterna för misslyckade behållarsök på kartonger är många.

Jag är övertygad om att det inte alls är hundarna som tycker de är tråkiga... det är matte/husse...

Om man gör kartongsöken roliga med bra belöningar och dessutom visar med eget kroppsspråk och röst hur himla roligt det är och hur duktig hunden är, så då kommer hunden också att tycka det. 

Nu har ju Cookie passerat de rena kartongsöken, men det kan ju fortfarande förekomma i klass 2, så igår körde jag lite annorlunda kartongsök med både henne och Smulan. 

Smulan blev det ingen film på, men sin vana troget gick hon och sökte med sin vanliga glädje, vilda svansviftningar och totala obryddhet vad som än hände... så kartonger trillade både på under och över henne... och så glad hon blev när hon lokaliserade rätt kartong. Det är en fröjd att se henne jobba, man blir så glad... Hon fick några vanliga kartongsök också, bara för att det var kul. 

Cookie gick också in med stor glädje, dock är hon inte lika yvig som sin mor. Det blev flera sök, med doftkartongen flyttad mellan varje. Inga tveksamheter... och att kartongerna rasade bekymrade inte den lilla damen. Antar att ni kan se vilken kartong hon markerar... och klokt nog gav hon sej inte på att hoppa upp på kartongtornet för att markera när kartongen låg alldeles utom räckhåll, det blev en snygg frysmarkering ändå...