Idag fick vädret bestämma var nosarna skulle träna.
Regnet ville inte ge sej och eftersom vi just idag var gjorda av socker så fick det bli inomhusgömmor.
Tur nog så har jag fått lov att träna i grannens uthus. Ett gammalt "ruckel", med springor i både golv och väggar. Det springer säkert en massa gnagare där, och i början på sommaren hade en räv varit inne i uthuset.
Och för tjejerna var det ett nytt utrymme, även om det stod på en välkänd plats.
5 gömmor, varav en mitt på golvet i en springa. En hög, en i en springa på dörrkarmen och två i noshöjd.
Cookie var först ut. Startade henne strax utanför dörröppningen, hon hade näsan på och hittade doften på dörrkarmen. Hon hittade sen alla dofter, den höga var svårast att lokalisera exakt var den var, det drog nog åt alla möjliga håll där den satt. Den på golvet hittade hon lätt, det var kul att se hennes tvärvändning när hon fick doften i näsan medan hon höll på att söka av grejer som stod i närheten.

Smulan var laddad som vanligt, och rusade in, tvärvände och tog doften på karmen.
Lät henne bestämma själv var hon skulle söka sen och hon hittade alla dofter. Hon hade också svårast att hitta exakt var den höga doften satt. Jag hade satt den på undersidan av en metallgrej som förmodligen varit någon slags redskapsupphängning och som stack ut en bit från väggen. Det var massor av springor i väggen den satt på och i golvet under, så det var svårt att få nos på det exakta stället... Men även Smulan lyckades med det, men först så slog hon huvet i metallgrejen så det sa tjong...
Hon är ju inte precis rädd om sej själv när hon letar, och inte ett dugg brydd i om det skramlar och ramlar eller om hon slår huvet i något... Så det gäller att hänga med och hindra henne ibland, så hon inte gör sej illa.
Nu gick det bra, hon bara fortsatte att undersöka väggen och kunde snart hitta exakt var möbeltassen satt.
Det är så kul att se henne jobba, och nu när hon gör ganska tydliga markeringar så är det dags för henne att satsa på en tävlingskarriär, så här på ålderns höst.
Hon är anmäld till två tävlingar i slutet på september, men den ena kommer vi nog inte med på. Turordning, och den förlängda anmälningstiden går ut imorgon... Men man vet aldrig. Ibland försvinner många som blivit uppflyttade, och många reserver tas in...

Nåja, vi får se hur det blir... Och blir det ingen tävling för Smulan i år, så kommer ju ett nytt år och bar hon får träna så är ju hon nöjd
Och jag är jättenöjd med dagens träning, dom var så duktiga trots att det säkert var massor av naturliga störningsdofter. Fokuserade, med nosen på från start och glada...
Det är så himla roligt det här med nosework..

och jag säger det igen...

Nu tänker jag börja blogga igen - om jag kan leva upp till det uttalandet återstår att se.

Har ju gjort misslyckade försök att uppdatera hemsidan, så jag hoppas att det går bättre med bloggen.

vet inte riktigt var jag ska börja, men kanske skulle en kort resumé av de sista åren vara på sin plats. 

Sist jag skrev var Småsmulorna   Veckor och det var inte långt kvar tills den stora flytten till alla nya mattar och hussar skulle ske.

och flytta gjorde dom allihop, utom lilla nr 7, Collbros Sugar Pie Honey, "Cookie" som stannade hos mej.

Alla valparna har fått underbara hussar och mattar och är alla älskade medlemmar i sina familjer..

Genom åren har vi träffats många gånger, de flesta valparna har gjort BPH. Vi har fikat, skrattat, sprungit vänstervarv tillsammans och facebookar på Småsmulornas egna sida.

Kan bara säga att bättre valpköpare kan man inte önska sej, och ha kontakt med dem alla är verkligen toppen

Jag har nu två hundar här hemma, Smulan och Cookie. Min högst älskade Ester fick somna in när småsmulorna var några veckor gamla... Hon saknas mej fortfarande enormt och någon gång när jag klarar av det utan att gråta, ska jag skriva om allt hon gav mej och allt kul vi hade tillsammans. Hon var min alldeles speciella hjärtehund.

På det personliga planet har det hänt en hel del... både tråkigt och roligt. Men det hoppar jag över i denna blogg.

Ja, det har alltså gått över tre år sedan mitt sista inlägg... Så vad har då hänt med mej och hundarna? 

Detm har varit en del jaktträning, på ett positivt sätt med positiv förstärkning och klicker. Att Smulan var duktig visste jag ju, Och Cookie var inte mindre duktig.  Den stora höjdpunkten vad gäller fågeljaktsbiten var när vi var med på andjakt, tillsammans med Retrieverfolket och flera andra Springrar, och deras mattar. Det smattrade från bössorna, många änder sköts men trots denna helt nya upplevelse så skötte hon sej bra. Att hon inte lyckades få upp anden på land var inte svårt att förstå... Tung and , ung hund och tvärbrant strandkant. Men hon gjorde sitt bästa, och hämtade sedan and på land.

Det var en mycket trött hund som somnade sittande i bilen, och föll som en fura rakt ner i liggande ställning utan att röra ett morrhår....

Tyvärr har min alltmer krånglande kropp gjort mej mer eller mindre oförmögen att ta mej fram i skog och mark, så det har inte blivit något av jaktbiten... Till min stora sorg - finns inget roligare än att träna jakt.

det blev några viltspår förra året, som hon var jätteduktig på. Men  någon start på prov hanns det inte med, och om det ska bli någon så måste nog både min höft och min rygg åtgärdas....

Det är tråkigt att inte kunna göra det man vill med sina hundar, men när jag gått en introduktions

Kurs i Nosework så hittade jag något som jag kunde göra med mina hundar trots skröplig kropp...Så nu noseworkare vi för hela slanten... Och den här bloggen kommer nog mest att handla om hundarna och nosewok...

Och eftersom det börjar bli dags för dagens träning, så avslutar jag här och går ut och gömmer lite möbeltassar...

På bilden Cookie som markerar en doftgömma... 

Nu har det blivit ett långt uppehåll på både bloggande och på nya bilder på Småsmulorna...

Det har sin förklaring, jag har legat i magsjuka och feber och allt jag orkat har varit att se till att Småsmulor och storsmula fått det dom behöver. Jag ska inte gå in på detaljer... men det är ingen önskedröm att ha nästan 40 graders feber och en mage som totalrasat. Nåja, nu börjar jag äntligen hämta mej så det ska väl bli ändring på både fotografering och skrivande.

Väldigt skönt är det att orka med att pyssla med småttingarna igen... det märks att dom saknat alla lek och gosstunder.
Men säg den lycka som varar beständigt... nu är Småsmulorna lite krassliga i magen. 
Tror att det beror på Smulan, så hon får nöja sej med att titta på dom och inte gå in och låta dem snutta... inte för att hon har så mycket mjölk kvar förstås... och dessutom så tycker hon att det alls inte behövs att gå in till dom, dom är mest jobbiga tycker hon - river och sliter i allt som går att riva och slita i... öron, tassar, svans, behäng, nos, läppar... 
Småsmulorna har fått äta magfoder några dagar och är på bättringsvägen. Nu ska dom fasas tillbaka på det vanliga fodret igen... bara att hålla tummarna för att det går bra.
jag vill ju att de ska vara helt okey igen innan de börjar flytta till sina längtande mattar och hussar....

Men humöret, livligheten, farten och uppfinningsrikedomen är det inget fel på. Nu börjar de verkligen ta ut svängarna och är som ett litet gäng huliganer och pirayer... allt i samma lilla söta kropp.
Det springs, det klättras, det görs konfetti av kisstidningarna, det gnags på allt som går att gnagas på. 
Det är en show utan dess like, och det blir lätt att man blir sittande i valphagen för att se på alla upptåg..

Idag har dom turats om att göra ett besök i ”skogen (eller ”kalhygget”). Det var jättespännande tyckte dom, massor med nya dofter och pinnar, kottar, barr och annat kul Och bökigt att ta sej fram var det också... Men dom skuttade glatt omkring, och så passade dom på att träna på att följa matte...
Min tomt är ju tyvärr så blöt, och blöta och kalla valpmagar befrämjar ju inte hälsan direkt. Men i skogen är det torrt, men dit kan jag ju inte ta alla på en gång. Många vändor blir det... 4 stycken med en valp under var arm..

Eftersom jag varit sjuk har det ju inte blivit gjort allt jag tänkt, men nu ska det väl hinnas med lite innan dom flyttar. Imorgon ska vi provåka bil, så det inte är alldeles ovant på måndag när de ska till veterinären och besiktas, chippas och vaccineras... ett nytt stort äventyr...
Hoppas på fortsatt bra väder, så det blir en ny vända i skogen och kanske en liten koppelpromenad...

Men när dom ätit sista kvällsmålet så förvandlas huliganerna till 8 små änglar. 
Jag brukar stänga av till innersta "sovhagen" och lägga ut tidningar över hela ytan och se till att mörkläggningsskynkerna är på plats.

Smulorna äter sin kvällsmat, leker en liten stund medan jag väntar på att de ska lekt av sej.
Och efter en liten stund sitter 8 små gogrisar utanför sovhagen, lite lätt gnällande.... "nu vill vi gå och sova..." säger dom.
Snäll (och trött) matte som man är, släpper jag in dom i sovhagen, säger godnatt, stänger grinden och de går snällt och lägger sej i valplådan.Jag är alldeles fascinerad av hur duktiga dom är... och hur viktiga rutiner är för dessa små   
Sen är det bara för mej att plocka undan leksaker, kisstidningar och skura golvet innan det är dags för mej och Smulan att krypa till kojs 

Avslutar med lite bilder och länkar till 2 youtube filmer (om jag får till dom, annars finns filmerna på hemsidan, på Småsmulornas egna sida.

Första filmer är när dom provade bolltältet.... dom fattade nog inte riktigt vad alla bollarna var till för, men det var ju kul att "anfalla" varandra genom tältväggarna... iallafall tills hela tältet kapsejsade...
Den andra filmer är när dom provar balansbrädan... 

Jösses vad tiden går... och mindre och mindre hinner man med i takt med att Småsmulorna växer. Jag tillbringar mer och mer tid hos valparna... det ska ju gosas, matas, tröstas, nattas, torkas bajs och kiss, klippas klor och bytas kisstidningar, skura leksaker och golv och så detta eviga tvättande av fällar.... ja och så ska ju mamma Smulan få sin tid också.
Så när kvällen kommer så räcker inte riktigt orken till att sköta bloggen som jag skulle vilja.
Men en kort resume och lite valpbilder kommer det här iallafall
Vi har haft besök av valpköpare... supertrevligt tycker både jag, Smulan och Småsmulorna. Gos med valparna, mycket hundsnack och så provsmakning av Småsmulornas egna kakor...
Småsmulorna har ökat sin lekyta och flyttat ut i resten av köket... i alla fall en del av dagen. När jag och Smulan vill ta en promenad eller röra oss lite mer obehindrat så får de återgå till lilla hagen. Och när det är natt bor dom fortfarande i valplådan.
med hjälp av lite mörkläggningsskynken så sover dom ganska länge... rekordet är till klockan 8... men vanligtvis börjar dom ropa på mat och uppmärksamhet vid halv 7 tiden.
Smulan har börjat uppfostra de små... hon säger stopp och belägg när de misshandlar hennes juver för mycket. Och när de väl lyssnar så leker hon med dem en stund... hoppas jag kan fånga det på film...
Och så har Småsmulorna fått lite nya leksaker... men som alla barn så är det de enklaste som är bäst. Så en liten kartong och toapappersrullar står högt i kurs. Ja och så deras lilla kartongkoja förstås. Det är märkligt att 8 Småsmulor kan rymmas i en kartong med en golvyta på 50 x 50 cm....

                                                                                                                                                                                                                                                                                                               

Det blev mest bilder på sovande Småsmulor... det är ju då dom är lättast att ta bilder på.
Dom utlovade namnen med tillhörande recept finns nu på hemsidan collbros.se

Och Småsmulorna bara fortsätter att växa och att utvecklas med en rasande fart...
Redan är de små individer och de tendenser till personlighet jag sett håller i sej.
Dom 3 svarta valparna är klart livligast – fast de bruna är ju inte stillsamma de heller.
Den allra livligaste, och mest ”egensinniga” är nr 7, men så är hon lik sin mor när hon var liten också...  Den lugnaste av de svarta är lilla nr 5. En gosig och näpen liten tjej, som gärna somnar i mitt knä... bara hon fått sin mat. Och så nr 4, som inte är långt efter nr 7 i livlighet och som är envis som synden när det gäller att klänga sej över kanten på valplådan.
De 3 bruna tjejerna är snäppet ”lugnare” än sina svarta syrror, men bara lite...
Nr 2 är det full fart på, och att vänta på sin tur vid matskålen är inte hennes grej. Nr 3 och 8 är de gosigaste av tjejerna, vill gärna vara nära och svanasarna viftar vilt varje gång jag sticker ner huvet i valplådan.
Grabbarna gör mindre väsen av sej än tjejerna... men så har de en stor tjejliga att tampas med. Nr 1 var den som först var uppe på benen och gick, och han är fortfarande den som är stadigast när han ”skuttar” runt. Nr 6 är en riktig liten gogris, och har precis utfört dagens bedrift... nämligen att brotta ner sin mamma...
Här är bildbevisen:

Och att leka är väldigt roligt, även om det ännu är korta stunder. 

       

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                              Jag har gjort om lite i valplådan, nu är det inte en heltäckande fäll, utan en bit av lådan är det bara tidningar i. Och de är faktiskt redan duktiga på att leta sej till tidningarna när nöden så kräver.... visst det missas ibland men oftast prickar dom rätt. Nu hjälpte det väl att tidningarna ligger i den hörnan dom redan innan oftast använde som toalett.

Ätit lite fast föda har dom gjort ett tag nu, och det är vansinnigt gott tycker dom allihop. Utom möjligen nr 7, iallafall i början. Men med lite inblandad köttfärs i maten så kastar sej även hon över maten. Här följer en stilstudie på olika ätstilar... i nummerordning. Än så länge får de mat i en egen liten skål, 4 åt gången. Få se hur länge det fungerar...

Och när man ätit så vill man ju gärna ha en slurk från mamma... men ibland är hon väldigt besvärlig (tycker Småsmulorna) och envisas med att städa först, innan hon lägger sej ner så att småsmulorna inte behöver släpas runt valplådan medan de försöker hänga kvar vid juvren....

 

Imorgon är det dags för avmaskning och kloklippning igen.
Och så hoppas jag att jag ska kunna publicera alla Småsmulornas namn, med tillhörande recept.... ska bara översätta recepten först.

Småsmulorna växer så det knakar och det händer nya saker med dom hela tiden.
Det är lätt att fastna vid valplådan och låta sej roas av de korta stunderna av upptåg.

Mer och mer upptäcker de omvärlden, och det är så himla roligt att se hur de mer och mer ”leker” med varandra. Ögonen fungerar ju inte fullt ut än, man märker hur de i sina försök att tackla ett syskon, ibland missar helt, eller tar i för mycket och trillar omkull istället för att få tag i syrran eller brorsan.
Men luktsinnet är det absolut inget fel på, dom märker direkt när Smulan är i närheten, och börjar ju direkt pipa efter henne. Smulan är inte med dom precis hela tiden längre, men går och kollar till dom ofta när hon inte ligger hos dom. Dom kan ju behöva ”städas” efter eller så vill hon bara kolla vad de har för sej. Men oftast så faller hon för deras bedjan och lägger sej hos dem och låter dom få en slurk eller bara lite gos...

    

                                                                                                                                                                                                                       Och dom tillfällena när hon kommer, kollar, och går igen, är inte direkt populära. Det blir väldiga protester på Småsmulorna och de försöker allt dom orkar att försöka ta sej över valplådekanten... Och idag lyckades flera av dom med sina utbrytningsförsök....

Lilla fröken 8 passade ikväll på att göra en liten upptäcktsfärd på dynan utanför lådan... det var väldigt spännande tyckte hon, men att våga sej ner på det hala golvet... det fick allt vänta. Eftersom jag inte lyckades lägga filmen här, så hittar du en liten filmsnutt på hennas upptäcktsfärd på hemsidan

Idag var det också dags för veckans kloklippning... vilket uthärdas på olika sätt. De flesta tycker det bara är mysigt att ligga i mitt knä en stund, en del har inte tid just då... och en liten dam (gissa vem!!!) vill absolut, absolut INTE vara med om sådana dumheter som att vara stilla den lilla stund det tar att knipsa klorna. Men med lite tålamod så fick även hon sina klor klippta.

Som ”belöning” var det sedan dags för en stor premiär... den första smakbiten av annan mat än mammas mjölk. En liten pytte portion av uppblött torrfoder stod på menyn och en och en fick de smaka ur min hand. Och jösses, vad det uppskattades. Helt lätt att få i sej den lilla portionen var det inte, men det var inget fel på vare sej viljan eller ivern. Det smaskades och slickades och de hade säkert kunnat äta mycket mer, men de fick nöja sej med en liten smakbit idag... i morgon blir det mer.

Här följer en serie bilder på utbrytningsförsöken.... 

     

Snart är småsmulorna hela tre veckor och det börjar bli lite mera liv i valplådan. 

Det sovs visserligen den allra mesta tiden, men vakentiden blir längre och längre.
Det går fort nu, man ser framsteg varje dag

Och alla har de öppnat ögon och öron. Det finns nog inget sötare än när det börjar glimma till i ögonvrån på en liten valp.

Visserligen dröjer det ett bra tag till innan ögonen är fullt utvecklade men man ser att de börjar använda andra sinnen än lukt och känsel. Och de två sinnena utvecklas också.

De har också utvecklat förmågan att uttrycka sina åsikter och önskningar. Alltsomofta hör man en liten högljudd stämma från lådan, och som den hönsmamma man är så måste jag ju dit och för att se vad som händer...

Det kan vara olika saker... Ibland är det någon som vaknat och undrar varför mamma har rymt. Och skriker högljutt, ilsket och med skallliknande läten efter sin mamma... ”Ta och kom hit nu genast, jag är hungrig...” 

Ibland har någon vaknat och väckt alla andra under sitt försök att hitta något bekvämt syskon att sova på... Så alla börjar irra runt, allmänt missnöjda med att ha blivit väckta, för att hitta en ny sovplats.
Eller så är mamma redan där, men ägnar sej åt den alltid lika förhatliga sysselsättningen att tvätta små valpbakar. Det blir extremt svårt att haka fast vid en av mjölkapparaterna när man blir vänd upp och ner på....

Dom har börjat så smått med att lägga märke till annat än mammas mjölkapparater, allt är inte bara mat längre... jag kan se hur dom börjar upptäcka varandra och omgivningen, mer och mer. Det luktas och tuggas på syskonen, klättras på mamma för att undersöka resten av henne. När jag står på knä, med huvudet i valplådan och pratar med dom, (och det händer ofta...) så kommer de ivrigt fram, och ska lukta och smaka på mina händer och de små svansarna viftar glatt.

Det börjar bli dags för alla valpköpare att komma och få en första titt på småsmulorna – ser fram emot att få visa upp de små juvelerna.

Har ju alldeles glömt bort att alla mina valpköpare inte har Facebook, och därför inte har sett den lilla miniserien med Godnatt” bilder. Så här kommer de bilderna:

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                               Och så en liten serie med bilder på Nr 6 – den ena hanhunden, inklusive kvällens godnattbild.  

Och med bilden på en klättrande valp kan man bara konstatera att det hänt en del... alldeles nyss kunde de inte ta sej över sin mor, bara under. Få se när första utbrytningsförsöket kommer.... 

Nu är småsmulorna hela 12 dagar och växer allt vad dom orkar.
Alla har dubblat sin födelsevikt med råge, fått klorna klippta för första gången och blivit avmaskade.
Att få klorna klippta togs emot med blandade reaktioner, en del var alldeles stilla, medan andra prattlade allt dom orkade... iallafall en stund, sen fick jag klippa deras klor också.
Och avmaskninsmedlet... blandade åsikter om det också, några spottade och fräste, andra smaskade glatt i sej den lilla klicken pasta.

Alla är de uppe på benen men än är det vingligt värre, ibland trillar de omkull och hamnar på rygg... ett vilt sprattlande utbryter och snabbt är de på rätt köl igen.
De blir stadigare och stadigare för varje dag, och de har börjat utforska underlaget med sina små nosar.
Ja, och till mamma Smulan tar dom sej med en otrolig hastighet. Fast dom är inte lika trakterade av att mamma envisas med att hålla dom rena... och protesterar med så vilda tjut så man undrar vad som är på gång.
Det händer också lite då och då, att någon eller några småsmulor hamnat på baksidan av sin mor, och då blir det precis som i Mora Träsk låten...
"Vi kan inte gå runt den, vi måste gå igenom den..."  Och högljutt sjunger dom också, medan dom försöker borra sej under Smulan för att få tag i mjölkautomaterna.
Det är otroligt att det funkar, men ibland ligger det någon liten Smula till synes fastklämd under sin mor, ivrigt diande på en spene de lyckats få tag på...
Som den hönsmatte jag är, så kan jag ju inte låta bli att komma till undsättning, och hjälpa den vilsegågna småsmulan till rätt sida av sin mamma.
Oftast är det lungt och tyst på nätterna, men det händer ju att jag sätter mej rakt upp i sängen, när ett illvrål plötsligt hörs... och så måste jag förstås kravla mej upp för att kolla vad som händer. Ibland är det en vilsekommen valp, men lika ofta är det bara en viss liten svartvit valp som låter göra sin stämma hörd för att påkalla sin mammas uppmärksamhet... ”släpp ner min mat nu genast” skriker hon...
Och för er som inte vet, så är det nog just den lilla som kommer att stanna här hos oss.

Men än så länge är det mest tyst och lungt i valplådan.... det gäller att vila upp sej nu, för snart blir det full fart. Ögon och öron öppnas snart och därmed kommer småsmulorna att börja utforska omvärlden mer och mer... och lugnet byts mot stoj och lek.
Jag passar på att bestämma vilka namn småsmulorna ska ha i sin stamtavla.
Har nog bestämt de flesta nu, och eftersom de alla kommer att ha namn inspirerade efter olika bakverk, så ska jag börja provbaka de olika bakverken... 8 sorters kakor kommer det att bli, och hur det blir med mitt viktväktarätande då, det kan man ju undra.

Småsmulorna har agerat filmstjärnor igen, här nedan ser du en av filmerna, resten finns på hemsidan, på Småsmulornas egen sida
Välkommen in på hemsidan och kika: collbros.se
Nr 1 testar benen