Snart är småsmulorna hela tre veckor och det börjar bli lite mera liv i valplådan. 

Det sovs visserligen den allra mesta tiden, men vakentiden blir längre och längre.
Det går fort nu, man ser framsteg varje dag

Och alla har de öppnat ögon och öron. Det finns nog inget sötare än när det börjar glimma till i ögonvrån på en liten valp.

Visserligen dröjer det ett bra tag till innan ögonen är fullt utvecklade men man ser att de börjar använda andra sinnen än lukt och känsel. Och de två sinnena utvecklas också.

De har också utvecklat förmågan att uttrycka sina åsikter och önskningar. Alltsomofta hör man en liten högljudd stämma från lådan, och som den hönsmamma man är så måste jag ju dit och för att se vad som händer...

Det kan vara olika saker... Ibland är det någon som vaknat och undrar varför mamma har rymt. Och skriker högljutt, ilsket och med skallliknande läten efter sin mamma... ”Ta och kom hit nu genast, jag är hungrig...” 

Ibland har någon vaknat och väckt alla andra under sitt försök att hitta något bekvämt syskon att sova på... Så alla börjar irra runt, allmänt missnöjda med att ha blivit väckta, för att hitta en ny sovplats.
Eller så är mamma redan där, men ägnar sej åt den alltid lika förhatliga sysselsättningen att tvätta små valpbakar. Det blir extremt svårt att haka fast vid en av mjölkapparaterna när man blir vänd upp och ner på....

Dom har börjat så smått med att lägga märke till annat än mammas mjölkapparater, allt är inte bara mat längre... jag kan se hur dom börjar upptäcka varandra och omgivningen, mer och mer. Det luktas och tuggas på syskonen, klättras på mamma för att undersöka resten av henne. När jag står på knä, med huvudet i valplådan och pratar med dom, (och det händer ofta...) så kommer de ivrigt fram, och ska lukta och smaka på mina händer och de små svansarna viftar glatt.

Det börjar bli dags för alla valpköpare att komma och få en första titt på småsmulorna – ser fram emot att få visa upp de små juvelerna.

Har ju alldeles glömt bort att alla mina valpköpare inte har Facebook, och därför inte har sett den lilla miniserien med Godnatt” bilder. Så här kommer de bilderna:

             

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                               Och så en liten serie med bilder på Nr 6 – den ena hanhunden, inklusive kvällens godnattbild.  

                             

Och med bilden på en klättrande valp kan man bara konstatera att det hänt en del... alldeles nyss kunde de inte ta sej över sin mor, bara under. Få se när första utbrytningsförsöket kommer.... 

Nu är småsmulorna hela 12 dagar och växer allt vad dom orkar.
Alla har dubblat sin födelsevikt med råge, fått klorna klippta för första gången och blivit avmaskade.
Att få klorna klippta togs emot med blandade reaktioner, en del var alldeles stilla, medan andra prattlade allt dom orkade... iallafall en stund, sen fick jag klippa deras klor också.
Och avmaskninsmedlet... blandade åsikter om det också, några spottade och fräste, andra smaskade glatt i sej den lilla klicken pasta.

Alla är de uppe på benen men än är det vingligt värre, ibland trillar de omkull och hamnar på rygg... ett vilt sprattlande utbryter och snabbt är de på rätt köl igen.
De blir stadigare och stadigare för varje dag, och de har börjat utforska underlaget med sina små nosar.
Ja, och till mamma Smulan tar dom sej med en otrolig hastighet. Fast dom är inte lika trakterade av att mamma envisas med att hålla dom rena... och protesterar med så vilda tjut så man undrar vad som är på gång.
Det händer också lite då och då, att någon eller några småsmulor hamnat på baksidan av sin mor, och då blir det precis som i Mora Träsk låten...
"Vi kan inte gå runt den, vi måste gå igenom den..."  Och högljutt sjunger dom också, medan dom försöker borra sej under Smulan för att få tag i mjölkautomaterna.
Det är otroligt att det funkar, men ibland ligger det någon liten Smula till synes fastklämd under sin mor, ivrigt diande på en spene de lyckats få tag på...
Som den hönsmatte jag är, så kan jag ju inte låta bli att komma till undsättning, och hjälpa den vilsegågna småsmulan till rätt sida av sin mamma.
Oftast är det lungt och tyst på nätterna, men det händer ju att jag sätter mej rakt upp i sängen, när ett illvrål plötsligt hörs... och så måste jag förstås kravla mej upp för att kolla vad som händer. Ibland är det en vilsekommen valp, men lika ofta är det bara en viss liten svartvit valp som låter göra sin stämma hörd för att påkalla sin mammas uppmärksamhet... ”släpp ner min mat nu genast” skriker hon...
Och för er som inte vet, så är det nog just den lilla som kommer att stanna här hos oss.

Men än så länge är det mest tyst och lungt i valplådan.... det gäller att vila upp sej nu, för snart blir det full fart. Ögon och öron öppnas snart och därmed kommer småsmulorna att börja utforska omvärlden mer och mer... och lugnet byts mot stoj och lek.
Jag passar på att bestämma vilka namn småsmulorna ska ha i sin stamtavla.
Har nog bestämt de flesta nu, och eftersom de alla kommer att ha namn inspirerade efter olika bakverk, så ska jag börja provbaka de olika bakverken... 8 sorters kakor kommer det att bli, och hur det blir med mitt viktväktarätande då, det kan man ju undra.

Småsmulorna har agerat filmstjärnor igen, här nedan ser du en av filmerna, resten finns på hemsidan, på Småsmulornas egen sida
Välkommen in på hemsidan och kika: collbros.se
Nr 1 testar benen

Nu har det gått några dagar sen småsmulorna såg dagens ljus, så det är nu hög tid en presentation av de små.
Än kan man inte se så mycket individuella drag... några är lite glupskare än andra. Någon äter så hon nästan spricker och någon har en väldigt stark stämma och protesterar ljudligt när inte mjölkbaren öppnar omedelbart när hon vill...
Men allihopa är söta som socker, och gör allt en valp i den åldern ska göra: äter, sover, bajsar och kissar och tränar musklerna genom de typiska valpryckningarna.
Och musklerna är nog redan ganska vältränade för de får upp ordentligt med fart när de kavar fram till mamma... och att åla sej över, under och mellan sina syskon för att få tag på favorittutten är de suveräna på.
Alla ökar bra i vikt, och har börjat få prickar på nosen...

Så låt mej nu presentera Småsmulorna, årgång 2015 -  4 dagar gamla

Nr 1 Brunvit kille

    

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nr 2 Brunvit tjej

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nr 3 Brunvit tjej

   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nr 4 Svartvit tjej

   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nr 5 Svartvit tjej
   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nr 6 Brunvit kille

   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nr 7 Svartvit tjej

   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nr 8 Brunvit tjej

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och så deras stolta moder, som tyckte att om barna fick bli fotade i den gamla korgstolen, så skulle minsann hon också bli det 
 

 

Det blev tyvärr ett tråkigt slut för de två minstingarna...
Trots stödmatning och hjälp vid juvren tacklade de av mer och mer, och när Smulan flera gånger bar ut dem från valplådan och la dem på fällen utanför så kändes det som rätt beslut att låta dem somna in.
Naturen är ju så vis att svaga eller sjuka individer inte ska klara sej, och när en tik gör som Smulan, så ska man lyssna.

Smulan kollade igenom övriga valpar och nosade runt ordentligt i valplådan när jag tagit de två därifrån. Och när hon konstaterat att de inte var där, så la hon sej lugnt med kullen.
Jag tror nog hon var ganska stressad över de två svaga valparna, för hon är nu betydligt lugnare och mer tillfreds i valplådan.
Så nu sover de gott på andra sidan       

Nu är dom här, alla småsmulorna.

Under drygt 12 timmars hårt arbete kom dom, en efter en, med början 11.30 i tisdags och slut 00.30 på natten

Först kom en pytteliten tjej, sen följde de övriga och allra sist en  än de övriga till.

totalt blev det 8 tjejer och 2 killar. 3 av tjejerna är svarta, resten är bruna.

Vikt mellan 215 och 320 gram - och så de två pyttarna på 170 respektive 190.

Pyttarna är klenare än de övriga och har svårare att hävda sej i kampen om bästa platsen

vid mjölkbaren. Lite mjölkersättning får de som tillskott, och lite hjälp vid juvren, men särskilt den förstfödda är jag lite bekymrad över. Bara att hålla tummarna och hoppas de klarar sej igenom den första tiden.De är trots allt relativt livliga, och kämpar på så...

Övriga ligan är det full fart på, och en del utmärker sej redan som ena riktiga glufsare, som har bestämnda åsikter om hur mycket och när mamma ska öppna mjölkbaren...

Smulan är en duktig mamma och sköter sina små exemplariskt och med stor omsorg.

Mer detaljer kring valpar, med en individuell presentation av småsmulorna, om Smulans insatser som mor, om gammeltanten Esters beteende och allt annat kommer så småningom,men nu får ni nöja er med lite bilder från trängseln i mjölkbaren...

          

   

  

 

Nu är det jobbigt säger Smulan.... Det gör ont, jag blir varm, kall, törstig och inte mycket i matväg smakar.. Och inte vet jag ar jag ska ligga... svalt golv, mjuk soffa, Biabädd, valplådan.... Hos matte eller hos Vaino ????

Och jag skulle nog gärna bli av med innehållet i magen... För när småsmulorna äntligen kommer ut, så jag kan prata med dom nos mot nos, ska jag minsann tala om för dom vad jag anser om deras uppförande... Att hålla på att sparka, putta och trängas på sin mor är faktiskt inte OK...

Ja nu är det lite synd om Smulan. Jag och valpmorskan ser fram emot en lång natt... Och vi har laddat med köttfärspaj, fruktsallad, en stor skål med godis.... Just nu är det ganska lugnt, men de lugna stunderna blir kortare och kortare.

tempen är fortfarande låg och pendlar bara 1eller 2 grader hit eller dit. Men man ser tydligt på henne när valparna matas bakåt mot " utgången"', sakta men säkert.

Man kan aldrig veta hur lång tid det kan ta, bara vara säker på att småsmulorna kommer ut inom en inte alltför lång framtid.

Det pirrar till av spänning i maggropen mellan varven.... Ska allt gå bra? vad blir det för kön, vilken färg har dom???

Blir det en bra fördelning av tjejer och killar av "rätt"  färg så att alla som nu längtar och väntar på sin nya familjemedlem får den de önskar...

nåja, över det kan vi inte styra, de små underverken är underverk vare sej de är "rätt" eller ej. 

Smulan har lagt sej hos Vaino och tar igen sej en stund, gammelEster snarkar bredvid mej, och jag ska googla på gokakor en stund 

Nästa rapport kommer imorgon... 

Nu börjar det bli rejält jobbigt..  Jag orkar inte flänga runt längre, utan tillbringar större delen av dagarna med att hitta en bra ställning att sova på. Och inte är det lätt att hitta vilken plats som är bäst heller. ibland är det för varmt, ibland för hårt, ibland för mjukt eller något annat som inte stämmer.

     

Mina småsmulor börjar bli väldigt bråkiga och verkar ha bestämt sig för att börja resan ut i världen. Dom knuffas och buffas och trängs och sakta men säker närmar dom sej utgången... Det ska förstås bli kul att träffa dom och att kunna undersöka dom ordentligt... Men, oj, oj, oj vad det gör ont ibland...

I flera dagar höll Matten på att snickra, skruva, såga och flytta runt möbler... Det var himla stökigt att navigera runt i röran, men det var värt det, för nu har jag och de kommande småsmulorna en alldeles egen sovplats, med sänghimmel och inhägnad lekplats. Kanske att det är lite mycket Fort Knox över rummet, men matte hävdar att det behöver vara så här om inte smulorna ska rymma och hitta på en himla massa bus sen när de blir lite större..  

  Matte har också varit väldigt generös med maten, men fast. Jag   får både frukost, lunch, middag och nattamat, så är 

jag ändå hungrig mest hela tiden. Jag brukar passa på att sno Esters mat när matte inte ser... Jag har ju lite tur där, 

eftersom gammelEster inte alltid vill ha all sin mat... Men för övrigt är det väldigt svårt att komma över något extra, matte hårdbevakar sin mat och glömmer aldrig något inom räckhåll... Och inte hjälper det att jag sitter och tittar under lugg och ser utsvulten ut...Suck!!!!

  

Idag kom min favoritmänniska Vaino.. Matte säger att hon är min egen privata valpmorska och att hon ska hjälpa till när småsmulorna gör entré. Det känns skönt att ha både valpmorskan och matte till hands om jag skulle behöva assistans och så är det ju alltid  trevligt med fler som gullar med mej. 

Men det där med att gulla får ju inte gå till överdrift... Det är mysigt så länge dom inte envisas med att gulla med min växande mage. Min mage, med innehåll, är min privata egendom och den vill jag ha för mej själv. Men dom är, som sagt, envisa och vill gärna känna på magen - dom säger att det är så häftigt att känna hur småsmulorna sparkar runt därinne. Mysigt för dom kanske, men verkligen inte för mej...

 

Idag har det också varit stora snaggaredagen... Matte har kortat ner min päls å det grövsta... Väldigt skönt var det att bli av med all varm päls, även om jag kanske inte ser lika fantastisk ut längre. Men med ett gäng småsmulor som slaskar runt kring mjölkautomaterna så är det praktiskt att ha kortkort frisyr. Och det växer ju ut igen...
men om jag ska ställa upp som fotomodell eller ej, det ska jag fundera på över natten...
Nu ska jag försöka ta mig upp i mattes säng och ta igen mej efter dagens ansträngningar.... om nu inte småsmulorna bestämmer sej för att den här natten är dedet händer... 

Nospuss på er alla

önskar en Smulan, som snarare ser ut som en jättebulle....

 

Titta gärna in på hemsidan: collbros.se 

 

 

Denna väntans tid har gått väldigt fort – plötsligt är det bara en dryg vecka kvar tills innehållet i Smulans mage tittar ut.
Smulan tycker att det börjar bli jobbigt nu, och det är inte konstigt. Hon blir tyngre och tyngre, magen växer och växer... och alldeles för lite mat får hon också. Hon har blivit en riktig liten mattjuv. Det går inte längre att ställa matkassarna obevakade på golvet längre... gissa vem som genast sticker ner nosen för att plundra kassarna på innehållet. Sist var det en stor potatis hon glatt stal och knaprade i sig.
Och när hon ätit upp sin mat skyndar hon sig att kolla om Ester lämnat något...

Valparna är nu rejält stora därinne, sådär en 12 cm, de har fått päls och jag kan känna hur de sparkar.
Smulan känner såklart också av dem och tittar förebrående på magen när de röjer som värst därinne.
Promenaderna går mest i ganska makligt tempo, även om hon kan sätta fart ibland... i alla fall om hon tror att matte tänker bjuda på lite gotta.
Och att ta sej upp i soffan är riktigt besvärligt och att ta sej ner, det gör hon försiktigt.
Och det blir åtskilliga gånger hon klättrar upp och ner ur soffan. Det blir för varmt och hon vill ligga på det svalare golvet... sen måste hon upp i soffan igen när hon svalkat av sej lite... osv, osv...
  
Själv har jag tillbringat ett par dagar med att pussla ihop valplådan, sätta upp ”sänghimmeln” och nu ska bara det sista göras sen är allt klart för Ankomsten. Smulan ska i vanlig ordning vara med och övervaka vad jag gör... fast mest i liggande ställning...

Nu hoppas jag den här sista veckan går sådär lagom fort, och att innehållet i Magen motsvarar alla förväntningar... både mina och de som också väntar