Alltså... har tråkigt och börjar slita ut soffan, paddan och TVn

Skämt åsido, allt går så himla mycket bättre än jag förväntade mej i måndags... Ingen svullnad, har naturligtvis ont i själva såret och av och till på andra ställen, men höften gör ju inte ont🙂

Vänstra benets pirrningar och myrkryp blev först bättre men har nu blivit värre - får hoppas det blir bättre igen... vet ju inte hur mycket diskbuktning mm i vänster sida av ryggen har påverkat och kommer att påverkas nu. 

Har mest bara tagit det lugnt hela dagen, promenerat omkring i mitt allrum, fixat lunch och fika, viftat med fötterna, varit ute och fyllt på solrosfrön till småfåglarna och fyllt diskmaskinen. 

Pratat i telefon med tjejerna...( njaaa, med Vaino   för att vara mer exakt.) och funderat på hur noseworkträningen ska läggas upp när de kommer hem.

Gäller att tänka ut övningar här inomhus där jag inte kan lägga gömmorna så jag behöver böja mej mer än 90 grader i höften, eller behöver vrida kroppen... och samtidigt inte bara lägga höga gömmor. Kan ju inte heller klättra själv eller lyfta tunga saker. Behållarövningar går ju bra, så länge som min bästa kompis griptången orkar lyfta behållarna. Utomhus och fordon får vänta...

Hoppas ju att Cookie inte glömmer allt hon kan även om hon inte får träna så varierat och klurigt som hon brukar... 

Längtar efter alla nya utmaningar som kommer nästa år ... ska bli så roligt att kunna träna och tävla mina hundar utan att behöva droga mej först...

Nu har jag varit hemma  ett dygn och hittills har allt gått bra. 

Sov i soffan, den är skön och lagom hög... och har tillbringat större delen av dagen i den.

Gjort mina övningar lite då och då, sovit, tittat på TV,  och varit uppe och gått runt på mina 70 kvadrat, både med rollatorn och med kryckorna. 

Blev tvungen att tvätta en maskin tvätt eftersom jag inte kunde gå fort nog..   men det gick bra att sköta med hjälp av kompisen griptången... 

Fortfarande inte särskilt svullen och sårsmärtan är ju helt hanterbar, flyttar sej runt lite, men jag pytsar i mej mina värktabletter efter ordination.

Är trött som tusan, så det har inte blivit så mycket träning som jag tänkt, men å andra sidan så sa fysioterapeuten att jag skulle ta det lugnt. Det viktigaste är att vardagen funkar och att jag känner att jag gör framsteg... 

Imorgon hoppas jag ändå att det ska bli lite mer träning...känner också att det börjar krypa i kroppen av att inte göra "nånting".  Har förberett för att kunna sitta och sy lite... lägga upp byxor mm, och att rensa gamla datorn innan den ska slängas. Men att sitta på en stol är min sämsta gren just nu, så det får vänta.

Måste iallafall säga att jag är så himla glad att operationen är över nu. Har blivit så bra omhändertagen på sjukhuset, och det var ju inga problem med att få stanna nån dag till. Just nu känns det som om det har gått superbra med allt, bara att hoppas på att det inte blir några bakslag. Tänker följa min plan att skynda långsamt, lyssna på kroppen och träna lagom.

Har ju haft mina duster med sjukvården genom åren, ibland har jag träffat på riktiga nitlotter, som inte lyssnat eller som haft sin "diagnos" klar utan att lyssna på vad jag sagt. Det har bromsat... 

Men har också träffat på riktiga guldkorn... det är då något har hänt... och nu senast denna operation. 

Att det tagit tid, och att det inte alltid blir rätt, beror ju oftast på hur sjukvården skötts och sköts på det byråkratiska och politiska planet.

För om vårdpersonal på alla planer, dvs den majoritet som hör till guldkornen, fått bestämma skulle inga väntetider finnas, resurserna skulle vara tillräckliga mm 

Hursomhelst så är jag  jättenöjd från det att jag äntligen fick träffa en ortoped, tills att jag nu är hemma efter operationen och mår så bra som jag gör.....

Nu ska jag sluta att svamla, och sprattla med fötterna lite medan den hemmagjorda potatissoppan tinar... 

Idag blir det hemgång... trappträningen gick bra, även om jag fortfarande blir liite yr när jag går med kryckorna... 

C-vitamin och blutsaft ordinerade, det och medicinen får jag hjälp med att handla på apoteket när jag ska åka. 

Sjukresa hem, vid 13- tiden... hoppas jag inte behöver åka runt hela Hälsingland på vägen hem... Bästa Inger möter upp hemma, det är verkligen toppen, känns jätteskönt❤️😘😍

Nu står dusch, lite vila och lunch på schemat...

 Fortsättning följer...

Men så himla skönt att vara hemma igen... bilresan hem gick ok, trots att det var trångt och det inte gick att skjuta tillbaka sätet eftersom det var folk i baksätet. 

Tur jag hade kilkudden med mej, så jag åtminstone inte satt totalt fel. 

Och övriga passagerare skulle av före mej, och efter samma rutt så resan tog bara en dryg timme...

Gullig kompis mötte upp och hade skottat upp en gång åt rollatorn och mej, så det gick bra när jag väl tog mej ur bilen.

Nu har jag tagit fram en fiskgratäng ur frysen till middag, tagit en extra dos korttids och bullat upp med lite gotta och installerat mej i soffan... tror jag stannar där i natt. 

Efter en jobbig natt med otaliga toabesök och nästan ingen sömn, så har dagen varit ganska bra och jag känner att jag gjort framsteg... eller rättare sagt att kroppen gjort framsteg.

Kisseriet har i det närmaste återställt sej till hur det var före operationen, och jag har inte behövt till hemlighuset varannan timme.

Alla värden är okey, fortfarande ingen yrsel eller nämnvärd svullnad. 

Har kunnat tvätta mej lite och borstat tänderna... kändes verkligen skönt. Imorgon får jag det vattentäta bandaget och kan duscha. 

Har tränat i sängen och gått några vändor med rollator i korridoren. Det går bra om man bortser från det allra första steget... där vill inte foten/benet lyda alls...

Har tom lyckats ta mej i och ur sängen själv, med hjälp av ett band att hala upp det opererade benet med. Svårt som sjutton och gör ont, undrar hur det ska gå hemma, utan de stag som finns på sjukhussängen. Får träna mer på det ...

Pratat med läkare - tyvärr inte den som opererade mej, men ok ändå. Nu vet jag att det som planerat blev en ocementerad höft... glömt bort vad hon sa mer om den.  Får fråga igen imorgon. Bakre snitt. 

Har inte så värst ont, men äter ju ganska mycket korttidsmorfin plus den långtidsverkande... den långtidsverkande hade ju satts ner ordentligt, men kommer nu att höjas upp lite igen, och sen får jag trappa ner den hemma.

Äter ju medicin mot blödarsjukdomen jag har, och den gör tydligen att risken för proppar försvinner... så jag slipper sprutorna.. men ska äta den andra medicinen i 10 dagar. 

Har haft besök av bästa Vaino, så trevligt att prata en stund. Dessutom så hade hon med sej lite gott att äta och dricka. Tusen tack för det ❤️👍🏼 Maten här är ju inget att hurra för direkt... Idag pyttipanna med stekt skosula....

Längtar efter mina hundar, men vet ju att dom har det toppen hos Vaino och att dom får många promenader... vilket dom ju inte precis har fått på sista tiden.

Får ev åka hem imorgon, beroende på hur jag klarar mej med trappgående mm...

Känns lite gruvsamt, man är ju helt solo där hemma...

   Suddig bild på dagens gourmemiddag... 

Tänk att jag aldrig lär mej... borde ju veta efter alla dessa år att jag inte klarar av att göra saker lika fort längre.

Saker som förut gjordes på en timma, tar idag nästan hela dagen och sen är man dessutom totalnockad.

Nåja, tiden till dagen O krymper fort och det är bara att inse att jag inte kommer att hinna/ orka få klart allt jag tänkt innan operationen. 

Men jag har iallafall med mycket möda och stort besvär bytt plats på sofforna och snickrat till en upphöjning. Så nu känns soffan som en tron... blir bra sen när jag ska ta mej i och ur utan att böja 90 grader... 

Imorgon måste allt bli klart, och tyvärr är det mer än jag fixar. Så de fina nymålade uthusdörrarna blir inte satta på plats, lussebullarna blir inte bakade och fönstren inte putsade. 

Men tjejerna måste bli trimmade, huset städat, utomhusgirlanger mm uppsatta och maten i uthusfrysen flyttad till inomhusfrysen, och gästrummets säng måste bäddas... ska ligga där första tiden efter operationen, så att jag har nära till toan. Måste hinna med att klippa mina tånaglar också, det lär ju dröja innan jag kan göra det nästa gång...

Ja jösses, mycket att göra, men bra att vara sysselsatt, för tankarna snurrar fortare och fortare nu.

Hur ska det bli, kommer jag att höra till dom som snabbt hämtar sej eller kommer jag att må fan... Kommer höften att bli bättre och kommer ryggen reagera positivt på att få en chans att räta till sej, när jag, med träning, slutar att halta.

Det är ju många år av en gång likt en rultig anka som kroppen ska vänjas av med, muskler som ska börja jobba igen och ett stort sår som ska läka. 

Hoppas jag kommer att ha tålamod och ork med en varsam men ordentlig rehab, och att jag följer de rehab råd jag förhoppningsvis får på sjukhuset.

Kommer det praktiska att fungera... snön måste ju bort så jag tar mej till uthus och vebod, soptunnan måste köras ut på vägen så den kan tömmas, och hur fasen plockar man upp efter hundarna när man inte får böja sej... 

Post och färskvaror från affären, hur löser jag det ?

Tror kanske inte jag behöver oroa mej, en mycket trevlig dam som brukar promenera förbi, och som jag brukar stå och sladdra med, har erbjudit sej att hjälpa till och kom med en lapp med telefonmummer... bara att ringa ❤️ Tänk att en person som egentligen är en främling så självklart erbjuder sej, hon är värd en stjärna i himlen... 

Är också övertygad om att jag kan be andra om hjälp också, men den gamla "kan själv" mentaliteten har en tendens att sätta stopp för det. Jag får nog ta och skärpa mej... 😬

Längtar efter att kunna ta promenader med tjejerna igen, och hoppas att jag snabbt kan återuppta noseworkandet igen...

Många funderingar så här på kvällskvisten, men nu ska jag sluta tänka, se på TV och äta en bit av jätte Tobleronen jag köpte häromdan...  

Nu har jag fått ok för operation på måndag. Proverna var ju ok, även om jag inte känner mej så. Har bollat lite på bästa facebooksidan för Höftledsopererade, och det var fler som upplevde ungefär samma problem som jag... och problemen försvann efter operation. Får hoppas det blir samma för mej... 

Känner mej både glad och skräckslagen på en o samma gång, men försöker dels koncentrera mej på positiva tankar, dels hålla mej sysselsatt... 

Det är bara på nätterna som jag varken kan hålla mej sysselsatt eller styra mina tankar... 

Mina tjejer ska ju vara hos bästa Vaino ett tag, men åååå... jag saknar dom redan. Fast jag tror att dom kommer att tycka att det är superkul att vara hos Vaino, säkert kommer det folk dit som dom kan hälsa på och har dom tur så kanske det blir nån promenad också... inget dom är bortskämda med nuförtiden. 

Försöker intala mej att det räcker med att lämna dom på måndag morgon, men får nog lov att inse att dom nog inte ska vara hemma efter första descutantvätten på söndag kväll... dom kommer att vilja ligga i sängen såklart och det är nog inte ok... 

Annars börjar alla förberedelser bli klara, men hundarna ska trimmas, huset ska städas ordentligt, det tillfälliga sjukrummet ska fixas till, alla frysta matportioner ska flyttas till innefrysen och en del färskvaror ska handlas, och de nymålade uthusdörrarna ska monteras på uthuset... få se om jag får hjälp med det. Parabolsnöskyddet ska monteras, fixar nog inte att klättra på stegen och borsta bort snö sen... tror jag får hjälp med det. 

Hoppas hinna baka lite lussebullar att ha och muta handlingshjälp med... 

Sen är det ju saker jag inte kommer att hinna... tvätta fönstren och klippa mej till exempel. Får väl låta bli att titta ut och så får jag spara till långt hår... (eller köra kastrullmetoden)

Imorgon blir det iallafall lite paus från alla måsten, istället blir det en tripp till Hudik och Iggesund och genomgång av noseworkregler. 

Och nu ska jag förbereda den utlovade SSE-tårtan jag ska ha med mej imorgon.

⏳ 6... alla prover ok även om det inte känns så. Imorgon ska jag prata med ansvarig på ortopeden, och sen vet jag... 
Pysslat med lite allt möjligt idag, har svårt att konsentrera mej + att värken om möjligt bara blir värre... 
Hundarna har tråkigt stackarna, men får trösta sej med hjorthornen... har svårt att få till nån noseworkträning just nu....
Eftersom både smak och aptit är dålig på grund av krumelurpillren är det sällan jag äter med glädje,

men idag slank middan ner med lätthet... ugnstekt hel lax, med kokt potatis och morötter och

en helt fantastisk hittepå sås gjord på grädde och fiskbuljong med en redning och smaksatt med lite dijonsenap, tomatpure och mycket pepparrot.

Så himla gott 🙂 Om jag är snäll ska jag få samma middag imorgon, resten hamnar i frysen för framtida bruk...