Aldrig har jag väl känt mej så dåligt förberedd för tävling. 

Har tränat jättelite senaste tiden, och tycker det märks på Cookie. Hon hittar visserligen alla dofter, markerar rätt kartonger och gör hyfsade markeringar på gömmorna inomhus, men det känns inte som om är i samma form som förut. 

Nu är hon ju väldigt taggad när vi väl tränar, så det är lite "rusa in i området utan att sätta på näsan" stil på hennes sök. 

Har gjort lätta sök, och den sista kartongträningen bestod av 4 sök, med bara 5 kartonger i varje. Kartongerna gick faktiskt jättebra, men inomhus kändes det okoncentrerat. 

Får hoppas det bara är jag som inbillar mej, och att hon avslutar detta år med ett bra jobb, både på kartongerna och inomhus.

Att det blivit så lite träning beror ju på att jag har haft extra mycket ont, och jag vill inte gärna träna då, det är så lätt att bli lite "grinig". Och grinig är det sista jag vill vara, det är ju meningen att vi ska ha roligt tillsammans. Och jag vill inte dämpa Cookies glädje, då får det hellre bli mindre träning. 

Nu hoppas jag på att den väntande operationen blir bra, att rehaben går som den ska och att det blir ett härligt noseworkår nästa år, utan ständig värk. 

Har anmält mej till kurs i månadsskiftet februari/ mars för att liksom sparka igång nästa år... Tanken är också att det ska sporra mej att hålla i träningen fram tills dess. I alla fall tillräckligt för att vi inte ska vara alldeles ringrostiga.

Hur det än går i helgen så ska det bli jättekul att träffa alla noseworkkompisar, och att tävla. Och bara vi har roligt, Cookie och jag, så kommer jag att vara nöjd...

Dagarna går och operationen närmar sej mer och mer... ja, om det nu blir någon..

Är nu inne på dag 2 av den nya antibiotikakuren, och det känns lite bättre, men inte bra. Får verkligen hoppas att infektionen är borta när jag ätit klart alla tabletterna på måndag. Har bestämt mej för att ringa VC på måndag för att få lämna nytt kissprov, oavsett hur det känns, vill ju vara säker på att jag är frisk... 

För det blir ju ingen operation om jag har urinvägsinfektion... vill verkligen inte skjuta på op en gång till, nu vill jag få min nya höft...

Ska på ett nytt inskrivningsmöte på onsdag... är i valet o kvalet om jag ska säga nåt till dom... är infektionen borta så är ju allt bra, och är den inte det så lär jag ju ha fått en förlängning på antibiotikan och då borde jag ju hunnit bli bra till den 25/11. 

Nåja, det blir som det blir, men är väldigt orolig. Känner lätt panik, vill verkligen inte behöva ladda om ifall operationen blir uppskjuten igen, det är så himla jobbigt, framförallt mentalt.